När bredband introduceras i början av 2000-talet går vi från att koppla upp oss till att ständigt vara uppkopplade. Sedan dess har kapacitet och hastigheter ökat i stadig takt, det har drivit på både utvecklingen av nya tjänster och förändrat vårt beteende. I den här utställningen följer vi bredbandets resa från telefonjacket via fiber, ut i rymden och slutar år 2020 när utmanaren 5G blir allt vanligare.
Vad är bredband? En introduktion till utställningen
Sedan tidigt 2000-tal då bredband introducerades på den svenska marknaden har vi konsumenter kunnat åtnjuta allt högre hastigheter och därmed ett sömlösare digitalt liv samt ett ständigt flöde av nya tjänster.
Vad vi gör med vår dator eller mobiltelefon – våra digitala vanor – är tätt sammankopplat med kapaciteten på vår bredbandsuppkoppling. Många minns nog tiden före bredband, då vi kopplade upp oss med uppringt modem – hur det kunde ta flera minuter bara att visa ett foto. Ännu fler kanske kommer ihåg hur det, när mobilsurf introducerades i Sverige, fanns gränser för hur mycket datamängd du kunde använda. Något som resulterade i att man som konsument var tvungen att tänka sig för innan man ägnade sig åt dataslukande aktiviteter som att till exempel titta på film. En verklighet som idag känns avlägsen.
Under tioårsspannet 2008–2017 mångdubblades hastigheten för uppkopplingar i Sverige. Från 13 Mbit/s 2008 till 86 Mbit/s 2017 enligt en rapport från Bredbandskollen.
Men vad är bredband då? Det finns faktiskt ingen fast definition utan begreppet bredband är ett samlingsnamn för olika tekniker för att snabbt överföra data. Vilka hastigheter som ska vara uppfyllda för att en anslutning ska räknas som bredband har också ändrats allt eftersom utvecklingen gått framåt.
Bredband är inte teknikbundet utan går att få på många olika sätt, till exempel via:
• telefonledningen
• kabel-tv
• mobilnätet
• elnätet
• fiber
• radiolänk
• satellit
Ordet bredband börjar användas i internetsammanhang i slutet på 1990-talet för att beskriva fasta, snabba uppkopplingar som alltid är igång – detta i kontrast till de tidigare uppringda förbindelserna med modem.
Till en början används det vanliga telefonnätet, något som möjliggörs av DSL-tekniken, utvecklad av mannen som kallas bredbandets fader, John Cioffi. Redan 1996 är boende i Ängelholm de första i Sverige att få möjlighet att koppla upp sig med bredband. Startskottet för utbyggnaden i Sverige blir dock när Bredbandsbolaget och HSB 1999 landar ett avtal som ger 350 000 kunder tillgång till bredband.
Att gå från uppringt internet via modem där hushållen betalade per minut till en bredbandsanslutning där man betalar ett fast månadspris med obegränsad tillgång medför att användningen av internet i Sverige ökar kraftigt. Till exempel visar statistik från undersökningen Svenskarna och internet från 2008 att andelen svenskar som dagligen använde internet ökade från 24 till 58 procent på fem år, samtidigt som även den sammanlagda tiden ökade kraftigt.
Parallellt med utbyggnaden av bredband via telefon- och kabel-tv-näten påbörjas utbyggnaden av fibernät i Sverige, pådrivet av Sveriges många stadsnät. De fiberoptiska kablarna möjliggör långt högre hastigheter än de andra teknikerna. Nackdelen är att kablar måste grävas ner över hela landet, vilket tar tid. Fiberbaserade stamnät var förvisso inget nytt utan hade använts under många år av universitet och storföretag, men vad som nu som behövde göras var att bygga "påfartsleder till de digitala motorvägarna", för att använda ett av den tidens populära uttryck. 2010 har 12 procent av svenskarna tillgång till fiber, tio år senare var motsvarande siffra 63 procent.
2020 sätter australiensiska forskare världsrekord i internethastighet i en fiberkabel med hjälp av en ny teknik. Ännu snabbare hastigheter tros dock kunna uppnås när satellitnät i rymden snart kommer att kunna erbjuda uppkoppling till jordens alla hörn – detta eftersom det i rymden, till skillnad från i kablarna på jorden, inte finns något som bromsar överföringen.
Bredbandshastighet anges oftast i bitar per sekund, bps. "Bit" är grundenheten för digital information och betecknas i datorspråk som 1 eller 0. Ibland talas det också i bredbandssammanhang om "bytes", där 1 byte består av en kombination av 8 bitar.
Internethastighet mäts genom att identifiera hur många bitar – alltså mängd information – som överförs under en viss tid. Ju större mängd – desto snabbare uppkoppling. Jämför det med hur vattentryck i kranen funkar och tänk på varje "bit" som en droppe vatten. Precis som att ett högre vattentryck kommer att ge fler droppar vatten ur kranen på kortare tid, kommer en snabbare internetanslutning att kunna leverera fler bitar på kortare tid.
Antalet bitar som överförs på en enda sekund är nästan alltid över 1000. Vanlig praxis är att uttrycka de stora siffrorna med hjälp av prefixen:
• kilo för 1000 (kbit)
• mega för 1 miljon (Mbit)
• giga för 1 miljard (Gbit)
De hastigheter som marknadsförs av operatörerna är oftast den maxkapacitet som uppkopplingen har – bandbredden. Det är dock sällan som den faktiska hastigheten hemma i bostaden kommer i närheten av detta. Det kan bero på många olika saker – både hur det ser ut i hemmamiljön eller på vad som händer i näten. Vill du mäta vilken uppkoppling du har på ditt fasta eller mobila bredband kan du använda Bredbandskollen. Det är ett mätverktyg som lanseras av Internetstiftelsen 2007. Vid tiden är missnöjet över bredbandsoperatörerna och vad de levererar stort bland de svenska konsumenterna. Tjänsten blir snabbt populär och leder till förändring av hur operatörerna marknadsför sina produkter.
I takt med att samhället digitaliseras har tillgången till en bra uppkoppling också kommit att bli allt mer av en demokratifråga. För att kunna ta del av samhällets tjänster krävs i allt större utsträckning en digital närvaro.
Politiker tar därför med jämna mellanrum fram visioner och mål för tillgången på bredband där är det övergripande målet att alla i Sverige senast 2025 ska ha tillgång till snabbt bredband.
Smalbandens tid – knastrande modem och snigelfart
Kanske kommer du ihåg det klassiska modemuppkopplingsljudet? Pipet och knastrandet tillhör den tid då vi kopplade upp oss till internet med smalband och inte som idag med bredband.
Vilken bandbredd en internetuppkoppling har avgör hur snabbt information kan skickas till och från exempelvis en dator. Hastigheten anges i bitar per sekund, bit/s, alltså mängden information (bitar) som uppkopplingen klarar att överföra varje sekund.
När internet slår igenom i början av 1990-talet kopplar vi upp oss med så kallat uppringt internet. Uppkopplingen sker genom den vanliga telefonledningen via ett modem som konverterar datorns digitala signaler till analoga som går att skicka över telefonledningen.
Eftersom överföringshastigheterna är låga – som bäst upp emot 56 kbit/s – kan en bild ta åtskilliga minuter att visa. En sång på mp3-fil skulle teoretiskt sett ta runt 10 minuter att hämta hem men eftersom uppkopplingshastigheten sällan kommer upp i maxkapacitet så är ett mer realistiskt tidsintervall från en halvtimme upp till några timmar. En film med låg kvalitet (700 MB) skulle ta tre till fem dagar.
En annan skillnad mot dagens bredbandsuppkopplingar är att den uppringda tekniken gör att hemmets telefonlinje blockeras, det går alltså inte att surfa och prata i telefon samtidigt. På grund av detta och eftersom minuttaxan för att vara ansluten till internet är hög är man inte ständigt uppkopplad utan ansluter till internet när man aktivt ska använda det.
Fram till millennieskiftet surfar fortfarande de flesta svenskar med uppringt modem (smalband). Skiftet till det som vi kallar bredband, med hastigheter över 56 kbit/s, börjar åren efter millennieskiftet då modemen kan ersättas med DSL-tekniken (digital subscriber line) som gör det möjligt att dela upp telefonlinjen så att det går att prata i telefon och surfa samtidigt.
Här kan du se en film som återskapar upplevelsen av 1990-talets uppkoppling:
Det kan tyckas självklart att alltid vilja sträva efter så snabb uppkoppling som möjligt, men faktum är att det finns tillämpningar där smalband fortfarande är mest effektivt. Inom "sakernas internet", IoT, skickar de uppkopplade prylarna ofta väldigt korta meddelanden (med liten datamängd) till varandra vilket gör att det inte behövs bredband. Genom att istället använda smalband kan både energiförbrukningen minskas och batteritiden på den uppkopplade apparaten bli längre.
John Cioffi utvecklar DSL-tekniken som ger oss bredband via telefonlinan
1993 avgörs det som ska gå till historien som Bellcore Olympics, en tävling för att utse den tidens snabbaste modem. Överlägsen vinnare blir ett modem som bygger på den nya DSL-tekniken som utvecklats av John Cioffi.
John Cioffi påbörjar sin bana som modemdesigner i slutet av 1970-talet på Bell Labarotories. Detta samtidigt som han utbildar sig till elektroingenjör vid universitetet Stanford.
Dåtidens modem har en överföringshastighet på 4.8 kbit/s men det finns stora förhoppningar på en ny teknik – ISDN – som man tror ska kunna åstadkomma hastigheter på upp till 160 kbit/s. Cioffi har dock gjort beräkningar som pekar på att det borde gå att komma upp i hastigheter på svindlande 1.5 Mbit/s genom telefonlinan men får inget gehör från Bell Labarotories ledning som menar att det är omöjligt och att han måste ha räknat fel.
Efter att ha doktorerat börjar Cioffi undervisa och blir senare professor på Stanford där han fokuserar på att utveckla sina idéer för snabb dataöverföring via telefonnätet, DSL (Digital subscriber line), tillsammans med sina studenter. Cioffi räknar ut hur hundratals datakanaler kan klämmas in i samma kopparkablar som transporterar vanliga telefonsamtal in i hemmen, utan att de stör varandra. Detta uppnås genom att skicka datasignalerna på högre frekvenser. Tekniken kallar han Discrete Multitone, DMT.
1991 tar Cioffi och flera av hans studenter tjänstledigt för att kommersialisera frukten av deras forskning. Resultatet blir Prelude, världens första bredbandsmodem för DSL-teknik.
Foto av John Cioffi Foto av John Cioffi
På grund av tidens höga kostnader för mikroprocessorer dröjer det några år innan tekniken blir gångbar, men runt år 2000 blir ADSL den teknik som tar internet ut till vanliga hem världen över och som tar oss från smalband till bredband. Till skillnad från de tidigare uppringda modemen går det nu att prata i telefon samtidigt som man surfar.
Miljoner människor ansluter för första gången till internet genom tekniken John Cioffi utvecklat och olika former av DSL-teknik är under de kommande åren det absolut vanligaste sättet att ansluta till internet.
2014 väljs Cioffi in i Internet Hall of Fame. Här kan du se en intervju där han berättar om sin gärning:
Stokab och Stockholm blir föregångare för de svenska stadsnäten
1994 bildas ett av Sveriges första Stadsnät – Stokab – vars mål är att ge Stockholms företag och invånare tillgång till fiber.
Enigheten mellan de politiska partierna i staden är stor – fiber för digital kommunikation är en grundläggande infrastruktur likt vägar och el. Och likt stadens vägar är öppna för vem som helst att färdas på ska fibernätet vara öppet för vem som helst att ansluta sig till.
Staden tillhandahåller alltså grundstrukturen, den så kallade svartfibern, och sedan kan andra aktörer hyra in sig på nätet. På det här sättet undviker staden att flera olika aktörer ska börja gräva upp stadens gator för att lägga ner kablar. Den här modellen kommer sedan att användas på många ställen när stadsnät bildas i kommuner runtom i Sverige.
Stockholms stad börjar genom Stokab investera i utbyggnaden av ett fibernät över hela länet. Stockholms läns landsting går tidigt in som delägare och en utbyggnad av fibernät från Norrtälje i norr till Nynäshamn i söder påbörjas, Initialt ansluts 35 platser, framför allt sjukhus men också Arlanda och några datacentraler.
Några år senare, 1999, har samtliga kommuner i Stockholms län en fiberanslutning. Det ska sedan dröja några år innan invånarna kan börja ansluta sig till fibernätet. 2005 beslutas om utbyggnad till de 100000 bostäder som kommunen äger.
Detta följs av utbyggnad till privata fastighetsägare och 2012 är i princip alla flerfamiljsfastigheter anslutna.
Stokabs fibernät har en total längd motsvarande över 45 varv runt jorden. Fiberledningarna korsas i över 600 korskopplingar och nås via mer än 24 000 anslutningspunkter.
Boende i Ängelholm blir först i Sverige med bredbandsuppkoppling
Bredbandets utrullning i Sverige inleds 1996 då kommunala bolaget ÄKTV (Ängelholms Kabel-TV AB) börjar erbjuda uppkoppling via kabel-tv-modem till sina 7 000 kunder.
På ÄKTVs hemsida kan man läsa "Vi bygger de elektroniska motorvägarna i Ängelholms kommun" och "I framtiden är det bara ängelholmarnas egen fantasi som sätter gränserna för vad som är möjligt inom nätverket." En av fördelarna som lyfts fram med det nya bredbandet är möjligheterna som öppnar sig för hemarbete.
Bolaget erbjuder kunderna kabel tv-modem på 500 kbit/s vilket ger upp emot 17 gånger snabbare uppkopplingshastighet än de vanliga uppringda modemen som når hastigheter på runt 30 kbit/s. Skillnaden illustreras som att "köra moped i 30 km/tim jämfört med att göra detsamma i 500 km/tim".
Samma år kopplar också en bostadsrättsförening i Umeå upp sig mot nätet med en hastighet på 10 Mbit/s.
Västerbotten satsar tidigt på bredband till hela länet
Redan 1995 inleds ett projekt i Västerbotten för att knyta ihop hela regionen med ett fibernät. Hur blev en glesbebyggd region på randen till polcirkeln en av de första att få ett utbyggt fibernät till alla?
Allt börjar med att mätingenjören Roland Lundqvist i Skellefteå saknar en ordentlig uppkoppling till IBM:s stordator som han behöver för att kunna behandla stora datamängder. Skellefteå kommun har varit tidigt ute med ett litet administrativt nät på 90-talet och Roland Lundqvist som är anställd vid kommunen tänker sig att en fiber från det bort till kontoret där han sitter skulle lösa problemet. Det visar sig att han inte är ensam om att vilja ha fiber och det blir starten för Skellefteå kommuns stadsnät.
Roland Lunqvist slutar som ingenjör och antar rollen som kommunens IT-chef. När så stadsnätet är på plats börjar han fundera på en ny storslagen idé – varför inte koppla ihop kommuner, skolor, sjukhus, vårdcentraler och medborgare i hela länet med varandra i ett enda gemensamt stort nät?
Nätet får namnet AC-Net. En övertalningsprocess för att få med alla kommuner på medfinansiering tillsammans med EU inleds. Till en början hyr man in sig i Telia och Teracoms ledningar mellan länets kommuner, några pengar för att gräva ner fiber finns ännu inte och 1996 har alla kommuner plus landstinget kopplats ihop. Målet är dock redan från början att bygga ett eget fibernät med kapacitet för enorma mängder trafik och både data och telefoni.
"Vi visste nog inte vad vi skulle använda all denna bandbredd till. Men någonstans visste vi att användningen och tillämpningarna skulle komma när vi väl hade fibern på plats"
Efter några år, 1999, påbörjas bygget av fibernät till huvudorterna i länet. När så näringsminister Björn Rosengren presenterar regeringens bredbandsmiljarder år 2000 – miljarder som ska prioritera platser med färre än 3000 invånare – är Västerbotten ett av få län som redan har planer och satt igång arbetet. Förslaget de lägger fram är att börja bygga längst bort från huvudorterna, alltså på de platser som oftast hamnade på efterkälken. I en första runda beviljas länet 116 miljoner kronor, mer än något annat län. I byarna går folk samman och gräver för att få att fiberdrömmen ska bli verklighet.
Den tidiga och stora satsningen på fiber gör att Västerbotten under många år är det län med högst andel hushåll med tillgång till fiber och högst genomsnittlig uppkopplingshastighet av alla län i Sverige. Det visar sammanställningar av statistik från mätverktyget Bredbandskollen.
Carl Bildt skanderar "Bredband för alla"
Inför det svenska riksdagsvalet 1998 sveper en begynnande it-yra in över landet. Dåvarande moderatledaren Carl Bildt är personligen mycket intresserad av den nya teknikens möjligheter.
Parollen är en parafras på slagord som användes under 1970-talets daghemskamp – "Ropen skalla, daghem åt alla".
Som statsminister har Carl Bildt 1994 fått stor uppmärksamhet världen över då han skickat ett mejl till USA:s president Bill Clinton. Under sin tid vid makten startar han också IT-kommissionen, regeringens första hemsida med mera. Under valrörelsen 1998 trycker han tungt på it-frågorna.
Försöket att ta tillbaka makten genom att göra valet till ett IT-val lyckas dock inte. Frågorna är inte tillräckligt högt upp på svenskarnas dagordning och Göran Perssons regering (S) får förnyat förtroende. Bredbandsutrullningen tar dock fart ändå.
IT-kommissionen driver på för att ge alla svenskar 5 Mbit/s genom fiberutbyggnad
En massiv utbyggnad av Sveriges digitala infrastruktur för att ge alla svenskar tillgång till bredband och uppkoppling som ger 5 Mbit/s till alla i båda riktningarna. Det är IT-kommissionens vision, som presenteras 1999. Med målande liknelser och en stor dos framtidstro förklarar kommissionen nyttan för politiker och allmänheten.
IT-kommissionen består av en grupp experter och sakkunniga som tillsatts av regeringen för att analysera hur IT påverkar samhället och främja en bred användning av densamma. Den första kommissionen tillsattes 1994 av regeringen Bildt och driver bland annat igenom hem pc-reformen. Vid millennieskiftet har den fjärde IT-kommissionen i ordningen zoomat in på den digitala infrastrukturen och utbyggnaden av bredband.
Med målande bilder beskrivs den framtid som väntar runt hörnet, när deras vision att alla i Sverige ska ha tillgång till internetuppkoppling på 5 Mbit/s till kostnaden av ett busskort inträffar. En framtid där en ständigt tillgänglig uppkoppling "ska vara lika självklar som elektricitet genom eluttaget", där telefonen inte längre måste anslutas via en sladd, där tv och film inte behöver sändas ut via tv-nät eller antenner. När svenskarna får en ständig uppkoppling kommer vi kunna bo och jobba på olika platser och därmed kommer vårt personliga resande minska siar kommissionen.
När anslutningen blir en del av vardagen kommer det att leda till en ny typ av nyttjande. ”När man vet att en extra minut användande inte förorsakar någon extra kostnad blir det lättare och mer naturligt att prova sig fram och lära sig nya användningsområden”.
Det som behöver byggas ut för att detta ska bli verklighet är fibernät. Både ett finmaskigt nät som binder ihop landets alla orter, kallat ett "hönsnät", samt ett tätare "myggnät" som kopplar samman alla fastigheter på en ort till det större hönsnätet.
För att snabba på framtiden och för att göra den så rättvis som möjligt förordar kommissionen att kommunerna ska ta en ledande roll i utbyggnaden av näten, för att sedan låta marknaden erbjuda tjänsterna. "Kommunerna har det lokala ansvaret för all annan infrastruktur, inklusive vatten, avlopp och vägar. Det är därför naturligt att de också planerar för kommuninvånarnas användning av den digitala infrastrukturen", skriver kommissionen.
Uppskattningsvis skulle investeringar på knappt 60 miljarder kronor behövas. En svindlande summa medger IT-kommissionen men sätter den i relation till när Sverige 1856 satsade på att bygga ut järnvägen. Det kostade då 115 miljoner kronor, omkring 15 procent av BNP, under tio år, investeringen i den digitala infrastrukturen skulle motsvara 4 procent av BNP vid tiden för förslaget.
Några 60 miljarder blir det dock inte från regeringens sida när de med näringsminister Björn Rosengren i spetsen lägger fram en IT-proposition år 2000. Han betecknar IT-kommissionens förslag som fantasifulla och under presskonferensen där IT-propositionen presenteras kallar han dem som förespråkar ett finmaskigt nät för "aktivister".
Resultatet av IT-kommissionens visionära förslag efter att det behandlats politiskt blir att Svenska kraftnät bygger ett stomnät till alla kommunhuvudorter, 2,6 miljarder kronor avsätts i statsbudgeten för regionala nät, kommunerna får stöd med sammanlagt 3,2 miljarder och en skattelättnad för abonnentanslutningar med hög överföringskapacitet införs. Det blir starten på en långvarig byråkratisk process med ansökningar och tillstånd på olika nivåer, men som till sist ändå leder till att Sverige har en väl utbyggd fiberinfrastruktur, om än inte så utbyggd som IT-kommissionen förordade.
Bredbandsbolaget landar avtal med HSB
1999 slår bredbandet igenom på bred front i Sverige när Bredbandsbolaget knyter ett avtal med HSB som i ett kick gör att 350 000 bostadsrätter blir bredbandsanslutna. Händelsen fungerar som en katalysator för bredbandsutbyggnaden i landet.
Bredbandsbolaget har startats som ett utvecklingsprojekt inom internetkonsultföretaget Framfab. Jonas Birgersson som är en av Framfabs grundare har varit tidigt ute och outtröttligt missionerat för att koppla upp Sverige med bredband genom att ersätta uppringt internet via kopparnätet med fiber.
Framfab får i uppdrag av Telia att utreda hur lång tid det skulle ta och vad det skulle kosta. Men ungefär samtidigt som utredningen är klar kommer beslutet att Telia ska bli folkaktie istället för att bygga infrastruktur. "Vi blev vansinniga. Vi visste vad som skulle gå att göra och sade att om inte Telia bygger ett fibernät får vi göra det själva", berättar Birgersson i en intervju långt senare.
Sagt och gjort, Bredbandsbolaget startas inom ramen för Framfab och tunga investerare som Intel och Investor går in i satsningen. I media dubbas Birgersson till Bredbands-Jesus.
"Det skulle kosta 25 miljarder att bygga bredbandsnät i Sverige. Det motsvarar kostnaden för halva Öresundsbron. Och, jag bara undrar, vilket ger störst infrastrukturnytta?", frågar Birgersson retoriskt i Svenska Dagbladet 1998.
Genom avtalet med bostadskooperativet HSB blir bolaget en viktig katalysator för att ge svenskarna snabbare internet. Telia vill inte vara sämre och satsar snart 1,4 miljarder kronor på att bygga ut bredband i Sverige – nu ska en miljon hushåll kopplas upp. Det talas om ett priskrig och Sverige kopplas upp i hög hastighet – med hjälp av både fiber, ADSL och kabel-tv.
ADSL: Nu får fler snabbare surf
I början av året får 25 utvalda orter i landet ADSL via Telia – med nedladdningshastigheter på uppemot 512 kbit per sekund, alltså nästan tio gånger snabbare än de modem som de flesta använt innan
Städerna som är först i Sverige med ADSL
Umeå, Kristianstad och 23 andra utvalda orter i landet får nu ADSL via Telia – med nedladdningshastigheter på uppemot 512 kbit per sekund, alltså nästan tio gånger snabbare än de modem som de flesta använt innan!
Hastigheten för de första ADSL-kunderna
Införande av ADSL (Asymmetric Digital Subscriber Line) innebär att hushållen kan använda sina befintliga telefonjack. Allt som behövs är ett nytt modem. Systemet är asymmetriskt, alltså olika, hastighet nedströms och uppströms. Gränsen för vad som är fysiskt möjligt bedöms år 2000 till 8 Mbit/s nedströms, mot abonnenten, och 1 Mbit/s uppströms, mot telefonstationen.
Men i praktiken handlar det inte om sådana hastigheter. 0,5 Mbit räcker långt, anser Telia. "Det finns inget behov av snabbare, som att köra formel 1 i stadstrafik", konstaterar företaget.
ADSL behöver aldrig kopplas ner
En skillnad jämfört med uppringt modem är att ADSL-uppkopplingen aldrig behöver kopplas ner, den hindrar inte inkommande eller utgående telefonsamtal, och man betalar (för det mesta) samma pris varje månad, oavsett surf.
2015 monteras ADSL-nätet ner.
Stadsnäten driver på fiberutbyggnaden
200 av Sveriges 290 kommuner har egna Stadsnät, alltså lokala fibernät, som i de flesta fall ägs av kommunala bolag. Modellen är världsunik för Sverige och lyfts fram som en av anledningarna till att vi är ett av de länder i världen där flest har tillgång till fiberuppkoppling.
De första stadsnäten börjar byggas i mitten av 90-talet som ett sätt för kommunerna att utmana det statliga telemonopolet och få igång fiberutbyggnaden.
Tanken med stadsnäten är att de ska erbjuda en operatörsneutral infrastruktur, där stadsnätet står för själva uppkopplingen men där tjänsterna, som till exempel bredband och IP-telefoni, erbjuds av kommersiella aktörer. Modellen möjliggör bland annat för fler mindre företag att erbjuda tjänster utan att själva behöva investera i grundläggande infrastruktur. Den ökade konkurrensen gynnar de svenska internetanvändarna som har lägst pris i världen på bredband.
Stadsnäten ser olika ut, några kopplar endast ihop kommunens olika verksamheter medan många levererar fiber ut över en hel stad. Vissa erbjuder enbart så kallad svartfiber medan andra också erbjuder överföringstjänster som olika privata aktörer kan köpa.
I en rapport om Stadsnät från 2015 konstaterar organisationen OECD att de privata telekombolagen ökar sina investeringar om de drivs på av konkurrens från stadsnäten och lyfter Sverige som ett gott exempel.
Ungefär 90 procent av alla stadsnät ägs av kommunala bolag. 3 procent har av olika anledningar köpts upp av privata aktörer som till exempel IP-Only och Telia. En utveckling Stadsnäten själva, genom sin branschorganisation Svenska Stadsnätsföreningen, framhåller som ett hot mot den svenska modellen.
Stadsnäten har under en längre tid argumenterat för att bli undantagna från den så kallade lokaliseringsprincipen, vilken innebär att kommunägda bolag enligt svensk lag inte får verka utanför den egna kommunens gränser. 150 000 fler hushåll som ligger nära kommungränserna i intilliggande kommuner skulle i så fall kunna anslutas. PTS som utrett frågan håller inte med utan uppskattar att det skulle röra sig om max 20 000 hushåll.
De kommunala stadsnäten äger tillsammans ungefär 60 procent av fibernäten i Sverige och 2019 stod de enligt PTS för 42 procent av investeringarna som gjordes i fasta bredbandsnät.
3G öppnar dörren för snabbt mobilsurf
När mobilsurf med 3G lanseras i Sverige 2006 börjar man för första gången kunna tala om ett mobilt internet på allvar.
3G, 4G och 5G betecknar olika generationer av mobilnät. Men egentligen kan man säga att varje generation består av flera olika system och tekniker, och vilket som används kan skilja sig åt mellan olika länder.
Även innan 3G-generationens system var mobilnätet digitalt. Föregångaren GSM (Globalt System för Mobil kommunikation) som börjar rullas ut redan 1991 gör det möjligt att skicka SMS och datatrafik till och från mobiltelefonen och att långsamt surfa på internet med hjälp av tekniken WAP (Wireless Application Protocol).
När 3G-nätet byggs ut under början av 2000-talet blir överföringskapaciteten cirka 40 gånger snabbare vilket innebär att man förutom ljud och text även kan skicka och ta emot grafik, rörliga bilder och använda andra avancerade tjänster, exempelvis sådana som är baserade på användarens position. Den större kapaciteten uppnås framförallt genom att mer bandbredd reserverats för 3G och genom att en enskild förbindelse kan använda fler frekvenser. Själva användningen av 3G-näten och mobilsurf i Sverige slår igenom på bred front först 2008 när Iphone börjar säljas i Sverige.
Först med 3G i världen är japansk operatör
Först i världen med 3G är japanska NTT Docomo redan 2001, som då tror att videosamtal ska bli poängen med tekniken. Istället är det surfande, spelande och rörliga bilder som visar sig vara poängen. 2003 lanseras 3G i Sverige, då också de första 3G-telefonerna släpps i butik.
4G-nätet börjar byggas ut 2009
2009 börjar utbyggnaden av 4G-nät i Sverige vilket banar väg för ännu snabbare hastigheter. För att få kallas 4G så måste tekniken kunna erbjuda användarna hastigheter på ungefär 100 Mbit/s, i praktiken uppnås dock sällan den hastigheten.
Den stora fördelen med 4G-tekniken jämfört med 3G är att den kan erbjuda både bra täckning och höga hastigheter, genom att använda flera olika frekvensband. Det är också det första renodlade datanätet, vilket betyder att det endast kan hantera data och inte vanliga telefonsamtal.
Fortfarande finns 3G-näten kvar för de tillfällen när den snabbare tekniken inte är tillförlitlig och våra mobiltelefoner växlar automatiskt mellan de olika näten. Under 2020 börjar utrullningen av nästa generation, 5G.
Svensken Peter Löthberg bygger världens snabbaste internet – hemma hos mamma
2007 bygger svensken Peter Löthberg världens snabbaste internet hemma hos sin mamma i Karlstad – 40 Gbit i sekunden, alltså flera tusen gånger snabbare än vanliga modem.
Peter Löthberg är en av förgrundsfigurerna i svensk internethistoria och sedd som en av världens främsta internetarktiekter. Bland annat ser han till att Sverige tidigt satsar på tekniken tcp/ip och är med och bygger datanätet SUNET som kopplar upp de svenska lärosätena.
Intresset för datorer och it börjar redan på 70-talet hemma i föräldrarnas garage där Löthberg som barn bygger egna datorer. 2007 vill han, tillsammans med Karlstads stadsnät, visa hur mycket man kan göra med modern fiberteknik och satsar därför på att bygga världens snabbaste internet i samma garage. Till sin hjälp tar han ett jättelikt modem som tagit över fem år att färdigställa.
Mamma Sigbritt har inte ens haft internet tidigare, men nu hamnar hennes villa och jättemodemet i Guinness rekordbok.
Senare nedgraderar Peter Löthberg uppkopplingen för att spara energi – då är den "bara" 10 Gbit i sekunden.
Bredbandskollen gör det enkelt för konsumenter att mäta surfhastigheten
2007 blir det möjligt för alla att enkelt mäta hastigheten på sin uppkoppling och kontrollera om man får de hastigheter man betalar för med det kostnadsfria mätverktyget Bredbandskollen. Redan första dagen görs över 75 000 mätningar.
Många konsumenter är under 00-talet irriterade på bredbandsoperatörernas marknadsföring som upplevs som vilseledande då den utlovar hastigheter som i praktiken aldrig uppnås. Uppkopplingen anges i hastigheter "upp till" men någon lägsta gräns anges aldrig och i praktiken ligger konsumenternas uppkopplingar oftast långt under maxhastigheten.
När Internetstiftelsen lanserar Bredbandskollen i oktober 2007 får konsumenterna ett verktyg för att kunna kontrollera vilka hastigheter deras operatörer faktiskt levererar, en möjlighet som över 70 000 nyttjar redan under det första dygnet tjänsten är publik.
Och att missnöjet kring bredband är stort ute i stugorna märks inte minst på SVT:s konsumentprogram Plus som får många arga mejl på ämnet. I ett inslag i mars 2008 berättar programledaren Sverker Olofsson om Bredbandskollen och uppmanar på bästa sändningstid tittarna att "mäta och sedan mäta igen". Många tar honom på orden och trycket på tjänsten leder till att Bredbandskollens server kraschar. Bredbandskollen blir snabbt populär och runt 100 000 mätningar görs varje dag.
I april 2008, endast ett halvår efter lansering har över fem miljoner mätningar gjorts med Bredbandskollen och operatörerna ändrar i sin marknadsföring och börjar ange hastigheten som utlovas i intervaller – "12-24 Mbit/s" i stället för "upp till 24 Mbit/s".
Så här beskriver Bredbandskollens dåvarande projektledare Rickard Dahlstrand händelsen i ett blogginlägg:
"Leverantörerna lovade guld och gröna skogar men levererade tunt. Tjänsten "upp till 24 Mbit/s ADSL" hade fått stor spridning men levererade inte megabits ens i närheten av detta. Internetanvändare och media började ana ugglor i mossen och Bredbandskollen blev gnistan som fick krutdurken att brisera…Det kan inte ha varit en rolig vinter hos operatörerna, klagomålen sköt i höjden och på departementet så började det knorra. Så våren 2008 backade operatörerna på "upp till"-begreppet och lovade att införa garantihastigheter och intervaller. "Upp till 24 Mbit/s" blev nu "12-24 Mbit/s" där 12 Mbit/s blev en garantihastighet som gav kunden en rättighet. Det var nya tider för bredband i Sverige och Bredbandskollen hade på mindre än ett år cementerat sig i folks medvetande som platsen dit man gick när internet svajade eller när man ville kolla om man fick det man betalade för."
Några månader senare blir det möjligt för Iphoneanvändare att mäta hastigheten på sitt mobila bredband med hjälp av Bredbandskollens app. Under några veckor är det den mest nedladdade appen i Appstore.
Här kan du se en illustration över Bredbandskollen från start fram till september 2012. Klicka på bilden för att förstora.
2013, fem år efter lansering når Bredbandskollen 100 miljoner mätningar. I oktober 2016 blir det även möjligt för danska och norska konsumenter att mäta hastigheten på sina bredband.
På Bredbandskollen.se kan du titta på en surfkarta som visar hastigheten för alla de mätningar som görs med verktyget.
Unik modell gör Sverige till ett av världens fibertätaste länder
Genom en kontinuerlig utbyggnad når nätet av fiberkablarna allt längre ut i landet och glesbefolkade Sverige ska komma att bli ett av länderna i världen där flest har tillgång till bredbandsuppkoppling via fiber.
Med fiberoptik skickas data genom glas- eller plasttrådar som inte är tjockare än hårstrån. Överföringen sker genom ljussignaler som framme vid boendet omvandlas till elektriska signaler som kan läsas av hemmets uppkopplade prylar.
En optisk fiberkabel har i princip obegränsad kapacitet och i och med att informationen skickas med ljussignaler kan den färdas med betydligt högre hastigheter än i de kopparledningar som används för internet via ADSL. Nackdelen med fiber är just att det är både dyrt och tar tid att gräva ner kabel och ansluta hemmen.
Redan 1966 räknar den amerikansk-japanske forskaren Charles K. Kao ut hur optiska fibrer av glas kan leda ljus långa sträckor – en upptäckt som banar väg för användningen av fiberoptik för kommunikation och drygt 40 år senare, 2009, förärar honom nobelpriset i fysik.
När kom fiber till Sverige?
Just 2009 råkar också vara året då den dåvarande svenska regeringen antar den första bredbandsstrategin.
Målet är att 90 procent av landets invånare ska ha tillgång till snabbt bredband senast 2020 och fiber pekas ut som vägen till att nå målet. När 2020 kommer har 63 procent av befolkningen tillgång till fiber i hemmet och därmed hastigheter på upp emot 1Gbps (1,000Mbps). Skillnaden i tillgång mellan boende i städer och landsbygd har minskat under de senaste åren och är nu nästan densamma.
Unik modell för utbyggnaden av fiber i Sverige
Utbyggnaden ska komma att ske genom både stadsnäten och kommersiella aktörer. En världsunik modell där de offentligt ägda stadsnäten genom politiska beslut tillåts konkurrera med marknadens aktörer. Något som skapar en konkurrenssituation som drivit på utbyggnaden och gör att Sverige i dag (2020) trots att vi är ett glesbefolkat land har högst andel hushåll med tillgång till fiber.
I takt med att fibertillgången ökar minskar andra sorters uppkopplingar som visas i diagrammet här nedan från undersökningen Svenskarna och internet 2019 (klicka på bilden för att förstora):
Operatörerna satsar på humoristisk reklam – här är några vi minns
Kommer du ihåg Telia-familjen, "Judit och Judit" och fåret Frank? Alla är karaktärer i långkörande tv reklam-koncept från olika svenska mobil- och bredbandsoperatörer.
För att locka kunder investerar de största bredbandsoperatörerna stora summor i varumärkesbyggande reklam. Ofta tar de sig uttryck i humoristiska följetonger där tittarna får lära känna karaktärer och följa dem vecka ut och vecka in då de guidar dem genom företagens erbjudanden och produkter.
Tidigt ut är Telia som 1997 låter oss följa en tekniskt okunnig, lite vilsekommen pappa och hans familj när de får internet hemma och börjar använda det (se videon högst upp i det här inlägget).
2004 relanseras konceptet, nu med en ny familj men fortfarande samma upplägg med en kärnfamilj i villa och en tekniskt okunnig pappa som hamnar i dråpliga situationer kopplat till internet- och mobilanvändning (kanske hämtas inspiration från den vid tiden oerhört populära tv-serien Svensson Svensson?).
Under sex år produceras 90 avsnitt och tv-tittarna får följa hur barnen i familjen växer upp och blir tonåringar.
Senare ska Telenor plocka upp familje-konceptet och låter tv-tittarna under 2010-talet följa Telenorfamiljen.
2009 lanserar Comhem duon Judit och Judit som i en rad inslag marknadsför Comhems produkter, ofta med blinkningar till diverse internet- och samhällsfenomen. De båda medelålders kvinnorna med rött hår blir i det närmaste folkkära. De får biopublikens pris för bästa reklam och toppar 2013 Youtubes lista över svenska reklamfilmer med Gagnam Comhem-style.
Långtgående planer finns på att låta skådespelarna bakom Judit och Judit – Carina Perenkranz och Pernilla Parszyk – medverka i melodifestivalen men i sista stund drar SVT i handbromsen då de menar att de båda kvinnorna är allt för förknippade med varumärket Comhem.
Bredbandsbolaget satsar istället på att etsa sig fast i konsumentens hjärna med en trallvänlig sång – "Upplev mer med Bredbandsbolaget"
Låten dyker upp i nya versioner i ett flertal reklamfilmer.
Mobiloperatören Tele2 tar hjälp av fåret Frank för att sälja sina olika produkter.
Kvinna gräver av kabel – stoppar hela Armeniens internet
Det behövs inte stora, sofistikerade cyberattacker för att stänga ner internet helt och hållet. Ibland räcker det med en spade i jorden.
Det är när en fattig 75-årig georgisk kvinna är ute på jakt efter kopparkablar som hon stöter på – och gräver av – den fiberkabel som transporterar 90 procent av hela grannlandet Armeniens internettrafik. Konsekvensen blir att hela Armenien med dess 3,2 miljoner invånare plus stora områden i både Georgien och Azerbaijan blir helt utan internet i flera timmar.
Händelsen inträffar 2011 i närheten av Georgiens huvudstad Tbilisi. Fiberkabeln ägs av Georgiens järnvägsmyndighet och ligger nedgrävd längs järnvägsspåret. Den ska ligga djupt och vara väl skyddad, men troligen har jordskred och idogt regnande exponerat den, enligt anställda vid järnvägen. Kvinnan är endast utrustad med en vanligt trädgårdsspade men mer krävs inte för att stänga ner ett helt lands internetuppkoppling.
Incidenten upptäcks av ett system som övervakar den fiberoptiska kabeln som knyter samman Georgien med Bulgarien och Västeuropa. Säkerhetsteamet som åker ut för att undersöka vad som hänt hittar den äldre kvinnan på platsen. I lokala medier dubbas hon snart till "Spad-Hackaren". I en intervju nekar hon till brott och framhåller att hon inte ens vet vad internet är.
Händelsen är en kuriositet som visar på hur sårbart dagens informationssamhälle faktiskt är. Tänk dig själv vilka konsekvenser det skulle medföra om internet stängdes av här i Sverige i fem timmar.
Bredbandskartan hjälper dig att jämföra hastigheter och utbyggnad
För att följ upp regeringens bredbandsstrategi lanserar myndigheten Post- och telestyrelsen, PTS, under 2012 bredbandskartan som visar tillgången till bredband över Sverige.
Bredbandskartan innehåller sex olika kartor som bland annat visar tillgången till fast bredband baserat på både uppkopplingsteknik och hastighet runtom i landet. Kartan uppdateras en gång varje år med aktuella siffror. För konsumenter går det också att söka efter nätägare och internetleverantörer i närheten av en viss plats.
Syftet med kartan är att underlätta för kommuner, län, byalag och privatpersoner att komma igång med bredbandsutbyggnad.
SVT och Bredbandskollen kartlägger uppkopplingen i Sverige
En får hissa upp surfplattan i flaggstången för ett få uppkoppling. En annan får gå hem till grannen för att överföra större filer över internet. Det är två av alla berättelser som kommer in en kartläggning av bredbandsuppkopplingen i Sverige.
Kartläggningen är en del av en satsning som kallas #ettsverige, ett försök att ge perspektiv från hela landet på frågor som berör alla. I samband med satsningen skapas med hjälp av data från Bredbandskollen ett bredbandstest där konsumenter kan ta reda på hur prisvärt deras bredband är. Målet är att göra journalistik tillsammans med publiken. Över 70 000 personer gör testet och tusentals delar med sig av berättelser på sajten och på sociala medier.
I nyhetsinslagen som SVT gör berättar svenskar hur deras vardag ser ut. Vi får möta Kent som får bunkra surf inför att barnbarnen kommer eftersom han bara kan ha mobilt bredband där han bor och Patrik som vill ha fiberuppkoppling och får ett prisförslag på 371 000 kronor från Telia. Vi får träffa företagare i Kungsberg som vittnar om surf i snigelhastighet trots att de bor intill en mobilmast.
"När vi ska skicka tunga filer måste vi leta rätt på någon annan med en fungerande uppkoppling som vi kan låna eller så får börja sända på kvällen innan vi går och lägger oss. Då har de filerna förhoppningsvis kommit fram på morgonen".
Bland de som är med och svarar är det tydligt att missnöje inte styrs så mycket av geografi eller operatör, den viktigaste faktorn är vilken typ av bredband man har. De som har 3G och ADSL är mer missnöjda än de som har 4G. Ser man till alla typer av bredband så är majoriteten av de som gör undersökningen, runt 60 procent, nöjda med sitt bredband (vilket ju i och för sig betyder att fyra av tio är missnöjda).
Några fler vittnesmål från undersökningen:
"Sommarstugan på ön Olmen i Hudiksvalls skärgård. På ön finns ingen el. Närmsta mast ligger i Iggesund eller på Hölick någon mil över vattnet. Jag brukar hissa upp mobilen i flaggstången och använda den som Accesspunkt när jag måste streama något viktigt till surfplattan. Annars gäller 2G som bäst vid stugan som ligger i hamnen på ön. Har Teila som operatör."
"Om du klickar fram en annons med bild så hinner du duscha och laga mat innan den är framme."(4G, storstad, Västra Götaland)
"Vi betalar för 30, men får aldrig mer än 15. Köper man 30 kg kött i affären skulle ingen acceptera att bara få 15 kg med sig hem." (ADSL, tätort, Kronoberg)
"Vår bostadsrättsförening har fixat bredband till oss. Hastighet 100/100. Helt otroligt lyxigt!" (fiber, storstad, Stockholms län)
Regeringen presenterar strategi för ett helt uppkopplat Sverige
I den bredbandsstrategi som presenteras 2016 sätts höga mål för både tillgång och hastighet på uppkoppling.
Bredbandsstrategin som presenteras av dåvarande digitaliseringsminister Peter Eriksson (MP) har följande mål:
> År 2020 bör 95 procent av alla hushåll och företag ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s.
> År 2023 bör hela Sverige ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet.
> År 2025 bör hela Sverige ha tillgång till snabbt bredband.
I den tidigare bredbandsstrategin, som presenterades 2009 och tog sikte på 2020, var målet satt till att 90 procent av alla hushåll skulle ha 100 Mbit/s. Den nya strategin tiodubblar den hastigheten och slår fast att 98 procent av befolkningen ska ha tillgång till bredband om minst 1 Gbit/s år 2025. 1,9 procent ska ha minst 100 Mbit/se – fem gånger snabbare än vid tiden då strategin sätts och de sista 0,1 procenten – 10 000 människor som bor mycket avlägset, ska ha minst 30 Mbit/s, vilket skulle innebära en 30 gånger snabbare bredbandsuppkoppling än den som sattes av den föregående strategin.
Ambitionen är att målen i den svenska strategin ska korrespondera med de strategiska mål för bredband som EU satt samma år.
Den myndighet som får i uppdrag att följa upp målen är Post- och telestyrelsen, PTS. För att bidra till att målen uppnås får också myndigheten i uppdrag att utlysa 650 miljoner kronor i bredbandsstöd till platser där kommersiell utbyggnad inte sker.
Sverige har (nästan) snabbast bredband i världen
Sliter du ibland ditt hår på grund av seg internetuppkoppling och buffrande? Då kan du åtminstone trösta dig med att det kunde varit värre. Sverige är nämligen ett av de länderna i världen som har snabbast surf.
Undersökningen som genomförs årligen av Cable.co.uk – en brittisk motsvarighet till Bredbandskollen – analyserar 2018 över 163 miljoner mätningar från 200 länder över hela världen. I topp hamnar Sverige, slaget endast av Singapore. Där beräknas det ta 11 minuter och 18 sekunder att ladda ner en film på 5 GB i HD, jämfört med 14 minuter och 50 sekunder i Sverige. I botten hamnar Jemen med en genomsnittlig hastighet på 0,31 Mbit/s. Först på en 20:e plats återfinns USA, där beräknas samma film ta 26 minuter och 24 sekunder att ladda ned.
Länderna med snabbast surfhastighet 2018:
- Singapore, 60,39 megabit per sekund (Mbit/s)
- Sverige, 46 Mbit/s
- Danmark, 43,99 Mbit/s
- Norge, 40,12 Mbit/s
- Rumänien, 38,6 Mbit/s
- Belgien, 36,71 Mbit/s
- Nederländerna, 35,95 Mbit/s
- Luxemburg, 35,14 Mbit/s
- Ungern, 24,01 Mbit/s
- Jersey (Storbritannien), 30,9 Mbit/s
Storleken har betydelse
Topplistan domineras av Europa vars länder innehar 37 av 50 platser på topplistan. De som rankar högst är alla länder som satsat på fibernätverk. Föga förvånande hamnar fattiga länder i botten. En generell tendens är enligt rapporten att ju större ett land är till ytan och ju mindre utvecklat – desto långsammare är bredbandet. Länder som är mindre till ytan har alltså ofta snabbare uppkoppling.
När siffrorna för 2019 presenteras har Sverige halkat ner till en fjärde plats. Raset fortsätter 2020 då Sveriges återfinns först på 16:e raden.
Sedan undersökningen genomfördes för första gången 2017 har den genomsnittliga uppkopplingshastigheten i världen ökat med drygt 20 procent per år. Men det är tyvärr inte så att de långsammare länderna kommer ikapp. Tvärtom är det i länder där hastigheten redan varit hög som den ökat ännu mer samtidigt som de långsammare länderna ligger kvar på oförändrade nivåer. Hastighetsgapet mellan de i toppen och de i botten ökar således rejält.
Nu får vi en definition av vad internetaccess är
Vad är egentligen internetaccess? Det finns flera parametrar som är avgörande för att den digitala infrastruktur vi allt mer förlitar oss på ska fungera.
För att det ska bli möjligt att jämföra äpplen med äpplen – och för att skapa möjlighet att mäta – samlas operatörer, tekniker och andra intressenter i ett unikt projekt för att ta fram en gemensam definition.
Vår digitala infrastruktur blir allt viktigare och kan i många fall vara en fråga om liv och död. Under coronapandemin som bryter ut i början av 2020 blir det för alla extremt tydligt hur viktigt det är med tillgång till bra uppkoppling, till exempel för att kunna studera och jobba på distans.
I och med att kraven på en stabil internetuppkoppling ökar är det för offentliga aktörer och företag viktigt att veta vad som faktiskt ingår när man upphandlar internetaccess – och att det går att verifiera att man får det man beställt. I dag ligger fokus främst på hastighet, men lika viktigt att titta på när man ska välja internetleverantör och uppkoppling är exempelvis tillgänglighet, svarstider och att data levereras korrekt.
Redan år 2000 görs ett första försök att ta fram en gemensam definition av internetaccess men projektet kommer aldrig i mål. Det ska komma att dröja till 2019 innan en definition är på plats genom ett projekt initierat av Internetstiftelsen och Netnod.
Nästa steg i satsningen är att ta fram ett mätverktyg där kunder kan kontrollera att deras internetförbindelse lever upp till det som är överenskommet. Detta har ännu inte lanserats när denna text skrivs men Internetstiftelsen har under 2020 påbörjat tester i samarbete med två regioner i Sverige samt vård- och omsorgsgivare, för att mäta tillgänglighet och kvaliteten på anslutningarna.
Starlink ska ge hela jorden uppkoppling – från rymden
Natten den 24 maj 2019 inleds en ny era i internets historia när 60 internetsatelliter lämnar jorden för färd ut i rymden. Målet – förse hela jordens befolkning med snabb uppkoppling, oavsett hur avlägset man bor.
På jorden färdas informationen på internet genom miljoner och åter miljoner kablar och knutpunkter världen över men når ändå inte alla platser just på grund av de fysiska begränsningarna – att dra kablar till avlägsna platser är dyrt, att dessutom erbjuda snabb uppkoppling blir ännu dyrare. Men när internet nu, 50 år efter sin tillblivelse, på allvar är på väg ut i rymden kommer information att kunna färdas obehindrat med ljusets hastighet och nå alla platser på jorden som har en mottagarantenn.
SpaceX, som är det företag som skickar upp de 60 satelliterna, är en av de organisationer som kommit längst – de är dock inte ensamma och inte först. Redan 2008 skickas en satellit upp i rymden för att förse Japan och Mikronesien med bredband.
Det som är nytt med Starlink är omfattningen och överföringshastigheten. Medan det tidigare handlat om enstaka satelliter ska SpaceX i ett första skede skicka upp 1 584 satelliter som ska bilda ett finmaskigt nät runt jorden i en omloppsbana 300 till 1300 kilometer från jordens yta. De första 60 lämnar jorden 24 maj 2019. Deras färd över himlen kan ses från jorden och föranleder en våg av UFO-rapporteringar. Först att fånga "satellit-tåget" på film är en holländsk man.
Arbetet med Starlink, som rymdsatsningen kallas, har börjat fyra år tidigare och beräknas kosta 10 miljarder dollar. Satelliterna väger endast 260 kilo styck och tar emot data från jorden i form av radiovågor. Dessa kodas om till ljuskoder som skickas vidare som laserpulser mellan satelliterna. I rymden finns inget som bromsar ljuset vilket gör att data kan färdas dubbelt så snabbt som det gör i de kablar som knyter ihop jordens internet. I dessa bromsas ljuset av glas i kablarna vilket gör att data "bara" rör sig med max två tredjedelar av ljusets hastighet, oftast lägre. I rymdens vakuum kan ljuset färdas i 1 080 000 000 km/h.
5G kan bana väg för uppkopplade städer
5G, nästa generations mobilnät, står för dörren och utlovar blixtsnabb uppkoppling och helt nya digitala tjänster.
I teknikbranschen, och främst från mobiltillverkarna, har det pratats om 5G under många år. Men det är först kring år 2020 som tekniken ser ut att vara redo att börja lanseras på bred front. Många mobiltillverkare erbjuder nu telefonmodeller som fungerar med 5G, och de stora svenska teleoperatörerna står redo att börja utbyggnaden av sina mobilnät. Telia, Tele 2, Telenor och Tre satsar alla på att lansera sina första 5G-tjänster mot slutet av 2020.
Att hastigheten blir snabbare är en sak, men det är också mycket annat som förändras.
En av de stora fördelarna med 5G är att svarstiderna blir mycket kortare – kanske så lågt som 1-2 millisekunder mot 50 millisekunder för det 4G som finns 2020. Det är en stor fördel för sakernas internet, nätverket av uppkopplade prylar som snabbt växer.
Plötsligt kan trådlösa prylar kommunicera med världen i närmast realtid. Dessutom ökar kapaciteten på nätet, vilket innebär att fler enheter kan vara uppkopplade samtidigt. Det är viktigt, eftersom allt fler prylar ansluts till mobilnätet och mobiltelefoner dessutom använder mer och mer data för att strömma video, ljud och annat.
Visioner saknas inte för vad riktigt snabba och starka 5G-nät kan göra för samhället. De senaste åren har man talat om det smarta hemmet, där lampor, element, lås och mycket annat är uppkopplade och kommunicerar med varandra.
Många föreställer sig nu att en liknande utveckling kan ske i stadsmiljön, som fylls av smarta och uppkopplade prylar och sensorer. Vi kan föreställa oss mer effektiva byggnader som samverkar med varandra för att spara värme och energi, självkörande fordon och smarta kameror som hjälper till att optimera stadens trafikflöden, och avfallsrum som själva kan meddela sopbilen när de behöver tömmas. Allt detta kräver en konstant och pålitlig trådlös uppkoppling, och det är det som 5G kan möjliggöra.
En förklaring till att 5G kan bli så mycket snabbare är att den kan utnyttja ett mycket större omfång av högre och lägre frekvenser än vad 4G kan. Dessa frekvenser kommer att erbjudas mobiloperatörerna genom en auktion, som PTS har bjudit in till i november 2020. Här kan du läsa mer om det. Att operatörerna ska få utrymme på det högre frekvensbandet är en av de stora sakerna som måste ske innan utbyggnaden av 5G-nät kan komma igång på allvar.
Coronopandemin får svenskarna att mäta med Bredbandskollen som aldrig förr
Som en följd av coronapandemin ökar antalet människor som jobbar och studerar hemifrån dramatiskt under våren 2020. Detta medför att internetuppkopplingen hemma blir viktigare vilket gör att mätningarna med Bredbandskollen slår alla tidigare rekord.
Från det att Folkhälsomyndigheten 1 april går ut med rekommendationen att alla som kan ska jobba hemifrån minskar resandet med närmare 30 procent i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö enligt data från Telias mobilnät. En ny vardag där ibland hela familjer jobbar och studerar hemma kräver tillgång till en stabil uppkoppling – det blir tydligt då Bredbandskollen i april månad noterar ett all time high i antal mätningar sedan starten 2007 – drygt 3,55 miljoner.
Även belastningen på internets infrastruktur ökar när allt fler jobbar och studerar hemifrån. Med detta följer under våren funderingar på om svenska internet klarar de förändrade användningsmönstrena.
Svaret blir ja. Det svenska internet står pall. Det visar sig att Sverige som land står väl rustat för digitalt distansarbete både vad gäller teknik och digital mognad hos användarna. Det bekräftar bland annat Post- och telestyrelsen, PTS, som är tillsynsmyndighet för den elektroniska kommunikationen i Sverige i en artikel från Internetstiftelsen.
Belastningen i bredbandsnäten under våren 2020 är också långt från den topp som näten är utformade för att klara. Enligt Patrik Fältström, teknik- och säkerhetsskyddschef Netnod, är den största förändringen att näten utnyttjas mer jämt. Medan det tidigare varit en topp i användningen hos privatanvändare under kvällar och helger är det nu betydligt mer trafik på vardagar under dagtid.
Ett helt uppkopplat Sverige – kommer regeringens mål nås?
Sveriges regering har som mål att hela Sverige ska vara uppkopplat 2025 – de allra flesta med möjlighet till 1 Gbit/s. Men prognosen för att nå målet ser mörk ut.
Ett delmål på vägen till målet 2025 är att 95 procent av alla svenska hushåll och företag ska ha tillgång till minst 100 Mbit/s år 2020 (samma år som den här texten skrivs). I bästa fall kommer den siffran att ligga kring 88 procent när året är slut enligt PTS bedömning. För att delmålet ska kunna nås skulle det behövas investeringar på cirka 40 miljarder kronor, medan företagens beräknade investeringar ligger på 17 miljarder kronor.
Det övergripande målet i regeringens bredbandsstrategi 2016 är dock ett helt uppkopplat Sverige 2025, vilket definieras som att 98 procent av befolkningen ska ha tillgång till bredband om minst 1 Gbit/s. För att bidra till att nå målet har PTS fått i uppdrag att fördela 2,85 miljarder kronor i stöd till bredbandsutbyggnad fram till 2025.
Det andra delmålet i strategin är att hela Sverige ska ha tillgång till stabila mobila tjänster av god kvalitet 2023.
PTS bedömning är att inte heller de målen kommer att nås. 2019 är måluppfyllelsen för båda de ovanstående målen 92 procent, en ökning med tre procentenheter från året innan men alltså troligen inte tillräckligt.
Enligt PTS är anledningen är bland annat att investeringarna i bredband minskat och troligen kommer kommer att fortsätta avta under kommande år. Utbyggnaden av mobilnäten sker främst i tätbebyggda områden och väntas bidra till bättre mobila tjänster där, utefter vägar med hög trafik och längs vältrafikerade järnvägsspår. I glesbebyggda områden väntas däremot bara en begränsad kommersiell utbyggnad fram till och med 2023.
- Läs hela PTS rapport här (pdf)
