Stadsnäten driver på fiberutbyggnaden
200 av Sveriges 290 kommuner har egna Stadsnät, alltså lokala fibernät, som i de flesta fall ägs av kommunala bolag. Modellen är världsunik för Sverige och lyfts fram som en av anledningarna till att vi är ett av de länder i världen där flest har tillgång till fiberuppkoppling.
De första stadsnäten börjar byggas i mitten av 90-talet som ett sätt för kommunerna att utmana det statliga telemonopolet och få igång fiberutbyggnaden.
Tanken med stadsnäten är att de ska erbjuda en operatörsneutral infrastruktur, där stadsnätet står för själva uppkopplingen men där tjänsterna, som till exempel bredband och IP-telefoni, erbjuds av kommersiella aktörer. Modellen möjliggör bland annat för fler mindre företag att erbjuda tjänster utan att själva behöva investera i grundläggande infrastruktur. Den ökade konkurrensen gynnar de svenska internetanvändarna som har lägst pris i världen på bredband.
Stadsnäten ser olika ut, några kopplar endast ihop kommunens olika verksamheter medan många levererar fiber ut över en hel stad. Vissa erbjuder enbart så kallad svartfiber medan andra också erbjuder överföringstjänster som olika privata aktörer kan köpa.
I en rapport om Stadsnät från 2015 konstaterar organisationen OECD att de privata telekombolagen ökar sina investeringar om de drivs på av konkurrens från stadsnäten och lyfter Sverige som ett gott exempel.
Ungefär 90 procent av alla stadsnät ägs av kommunala bolag. 3 procent har av olika anledningar köpts upp av privata aktörer som till exempel IP-Only och Telia. En utveckling Stadsnäten själva, genom sin branschorganisation Svenska Stadsnätsföreningen, framhåller som ett hot mot den svenska modellen.
Stadsnäten har under en längre tid argumenterat för att bli undantagna från den så kallade lokaliseringsprincipen, vilken innebär att kommunägda bolag enligt svensk lag inte får verka utanför den egna kommunens gränser. 150 000 fler hushåll som ligger nära kommungränserna i intilliggande kommuner skulle i så fall kunna anslutas. PTS som utrett frågan håller inte med utan uppskattar att det skulle röra sig om max 20 000 hushåll.
De kommunala stadsnäten äger tillsammans ungefär 60 procent av fibernäten i Sverige och 2019 stod de enligt PTS för 42 procent av investeringarna som gjordes i fasta bredbandsnät.
