Unik modell gör Sverige till ett av världens fibertätaste länder

Med fiberoptik skickas data genom glas- eller plasttrådar som inte är tjockare än hårstrån. Överföringen sker genom ljussignaler som framme vid boendet omvandlas till elektriska signaler som kan läsas av hemmets uppkopplade prylar.

En optisk fiberkabel har i princip obegränsad kapacitet och i och med att informationen skickas med ljussignaler kan den färdas med betydligt högre hastigheter än i de kopparledningar som används för internet via ADSL. Nackdelen med fiber är just att det är både dyrt och tar tid att gräva ner kabel och ansluta hemmen.

Redan 1966 räknar den amerikansk-japanske forskaren Charles K. Kao ut hur optiska fibrer av glas kan leda ljus långa sträckor – en upptäckt som banar väg för användningen av fiberoptik för kommunikation och drygt 40 år senare, 2009, förärar honom nobelpriset i fysik.

När kom fiber till Sverige?

Just 2009 råkar också vara året då den dåvarande svenska regeringen antar den första bredbandsstrategin.

Målet är att 90 procent av landets invånare ska ha tillgång till snabbt bredband senast 2020 och fiber pekas ut som vägen till att nå målet. När 2020 kommer har 63 procent av befolkningen tillgång till fiber i hemmet och därmed hastigheter på upp emot 1Gbps (1,000Mbps). Skillnaden i tillgång mellan boende i städer och landsbygd har minskat under de senaste åren och är nu nästan densamma.

Unik modell för utbyggnaden av fiber i Sverige

Utbyggnaden ska komma att ske genom både stadsnäten och kommersiella aktörer. En världsunik modell där de offentligt ägda stadsnäten genom politiska beslut tillåts konkurrera med marknadens aktörer. Något som skapar en konkurrenssituation som drivit på utbyggnaden och gör att Sverige i dag (2020) trots att vi är ett glesbefolkat land har högst andel hushåll med tillgång till fiber.  

I takt med att fibertillgången ökar minskar andra sorters uppkopplingar som visas i diagrammet här nedan från undersökningen Svenskarna och internet 2019 (klicka på bilden för att förstora):