Smalbandens tid – knastrande modem och snigelfart
Kanske kommer du ihåg det klassiska modemuppkopplingsljudet? Pipet och knastrandet tillhör den tid då vi kopplade upp oss till internet med smalband och inte som idag med bredband.
Vilken bandbredd en internetuppkoppling har avgör hur snabbt information kan skickas till och från exempelvis en dator. Hastigheten anges i bitar per sekund, bit/s, alltså mängden information (bitar) som uppkopplingen klarar att överföra varje sekund.
När internet slår igenom i början av 1990-talet kopplar vi upp oss med så kallat uppringt internet. Uppkopplingen sker genom den vanliga telefonledningen via ett modem som konverterar datorns digitala signaler till analoga som går att skicka över telefonledningen.
Eftersom överföringshastigheterna är låga – som bäst upp emot 56 kbit/s – kan en bild ta åtskilliga minuter att visa. En sång på mp3-fil skulle teoretiskt sett ta runt 10 minuter att hämta hem men eftersom uppkopplingshastigheten sällan kommer upp i maxkapacitet så är ett mer realistiskt tidsintervall från en halvtimme upp till några timmar. En film med låg kvalitet (700 MB) skulle ta tre till fem dagar.
En annan skillnad mot dagens bredbandsuppkopplingar är att den uppringda tekniken gör att hemmets telefonlinje blockeras, det går alltså inte att surfa och prata i telefon samtidigt. På grund av detta och eftersom minuttaxan för att vara ansluten till internet är hög är man inte ständigt uppkopplad utan ansluter till internet när man aktivt ska använda det.
Fram till millennieskiftet surfar fortfarande de flesta svenskar med uppringt modem (smalband). Skiftet till det som vi kallar bredband, med hastigheter över 56 kbit/s, börjar åren efter millennieskiftet då modemen kan ersättas med DSL-tekniken (digital subscriber line) som gör det möjligt att dela upp telefonlinjen så att det går att prata i telefon och surfa samtidigt.
Här kan du se en film som återskapar upplevelsen av 1990-talets uppkoppling:
Det kan tyckas självklart att alltid vilja sträva efter så snabb uppkoppling som möjligt, men faktum är att det finns tillämpningar där smalband fortfarande är mest effektivt. Inom "sakernas internet", IoT, skickar de uppkopplade prylarna ofta väldigt korta meddelanden (med liten datamängd) till varandra vilket gör att det inte behövs bredband. Genom att istället använda smalband kan både energiförbrukningen minskas och batteritiden på den uppkopplade apparaten bli längre.
