På så sätt kan forskarna alltid hålla reda på bryggaren i Trojan room utan att behöva vanka nerför alla trappor.

Först finns bilden bara tillgänglig i universitetets egna nätverk 1991, men två år senare läggs bilderna ut på internet. Martyn Johnson, som inte kan nå det interna nätverket, bygger tillsammans med Daniel Gordon ett skript som framkallar de första rörliga bilderna på nätet, världens första webbkamera ser därmed dagens ljus.

Bilden är dock grå och grynig (128x128 pixlar) och det mest rafflande är att tolka om bryggaren är på väg att tömmas, eller om den brygger nytt kaffe. Miljontals tittare från hela världen kommer med åren att bevaka direktsändningen från kaffebryggaren, som till och med blir en turistattraktion. Anledningen till uppmärksamheten enligt forskarna själva? Bryggaren blev känd för att vara känd.

Först 22 augusti 2001 stängs kameran av, eftersom laboratoriet ska flytta till en ny byggnad. Själva bryggaren (en Krups) säljs för 3350 pund på Ebay (efter 71 bud) till tidningen Der Spiegels webbredaktion. Enligt dem blir bryggaren då världens dyraste. Webbkameran lever sedan dess vidare från Tyskland.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Kjell Hansson och Roberth Edberg. Tack! Saknar du något på vår internetmuseum.se, tipsa oss här

Den legendariska gif-animationen.

Ally McBeal hallucinerar. Hon ser en dansande grafisk bebis vid sängkanten samtidigt som Björn Skifs och de andra i Blue Swede framför Hooked on a feeling. Scenen är ett sätt att visa hur Allys biologiska klocka tickar. Det är möjligen inte tv-historia, men det är internethistoria. För så här brukar det inte gå till. Internetfenomenet "dancing baby", som är en gif-animation, har hittat hela vägen fram till populärkulturen.

Det börjar egentligen utanför nätet. Redan 1996 skapas animationen med bebisen som ett sätt att visa möjligheterna i 3D-programmet Character Studio. Filen börjar skickas runt via mejl och blir viral. Men till nätet når bebisen först i slutet av året, när en komprimerad variant tar klivet till webben i form av en gif-animation. Bebisen blir sedan ett givet inslag på varje högkvalitativ personlig hemsida. Rörlig bild på nätet är vid det laget nästan okänt, så bebisen väcker förstås uppseende.

Experter på nätfenomen kommer att kalla bebisen för "ground zero". Den är helt enkelt först i sitt slag. Så hamnar den på tv. Då blir bebisen inte bara viral, utan världsberömd. Det görs förstås leksaker och souvenirer med bebis-temat och nya varianter av dansen dyker upp lite här och var. Leksaksvaruhuset Hamleys i London köper in dansande dockor till julhandeln och räknar med att de ska ta slut på några dagar.

– De kommer att bli populära även bland vuxna, det här är en typisk pryl som man kan ge till en kvinna har allt, säger Eva Saltman på Hamleys till Aftonbladet i en artikel från 1998, med en rubrik som antyder att detta nog kan bli "årets julklapp".

Bebisfenomenet kallas för ett "meme", då ett färskt begrepp i internetvärlden (ordet har dock myntats av Richard Dawkins långt tidigare, innan webbens framfart).

I Simpsons är det Jesus som dansar. Och till slut dansar faktiskt Ally McBeal och bebisen ihop.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Myra Åhbeck Öhrman och Hans Lindqvist. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Kanadensiska konststudenten Deidre LaCartre slår vad med systern och bästisen om vem som kan få flest besökare på en sajt. Hennes eget bidrag är Hampster Dance som läggs ut i augusti 1998. Den består av fyra animerade giffar på dansande hamstrar som sedan upprepas i rad efter rad. Allt ackompanjerat av en nio sekunder loopad snutt från Roger Millers "Whistle stop", känd från Disneys Robin Hood. Sajten är tänkt att hedra hennes egen hamster "Hampton Hamster", som på sajten förklarar att han vill bli en webbstjärna.

Det första halvåret trillar det bara in fyra besökare om dagen. Så plötsligt är antalet 15 000. Länken sprids via mejl och nyhetsgrupper. Och nu går Hampsterdance inte att stoppa, inte minst för att många lägger in sajten som startsida på vänners datorer. (Ett sidospår: Deidre LaCarte glömmer att betala domänavgiften och tappar hampsterdance.com, som snabbt tas över av någon annan. Hon startar då hampsterdance2.com, innan hon till slut får tillbaka originaldomänen).

Så klart leder populariteten till en ny version av sajten, souvenirer och nya varianter. År 2000 lanseras låten "Cognoscenti Vs. Intelligentsia/The Hampster Dance Song" av The Cuban Boys, som kommer högt på listorna i Kanada, Storbritannien och Australien. Den kända slingan är med, liksom hamstrar. Låten önskas av rekordmånga brittiska radiolyssnare, i klass med "God Save the Queen" med Sex Pistols, berättar en radiopratare i en intervju med The Independent. Nedan kan du lyssna på hitlåten (Ett till sidospår: Noel Gallagher från Oasis ryktades länge vara med i den mystiska gruppen, men det ryktet var falskt!):

Hampsterdance figurerar förstås också i andra sammanhang, som i den här reklamen för en internetleverantör.

Satanistiska hamstrar:

Och här dansas Caramelldansen till en känd melodi:

Denna tidslinjepunkt har kommit till genom ett tips från Linnéa Möll-Nielsen. Tack! Vill du också bidra till Internetmuseum? Klicka här.

Så här skriver Svenska Dagbladet när de får syn på hemsidan 1999.

"På nätet finns rätt många kontaktannonser av varierande kaliber. Sedan finns det hemsidor som slår det mesta i sin originalitet. Höstens hetaste hemsida är värd ett besök. Där finns den kärlekstörstande turkiske medborgaren Mahir från Izmir. Hans hemsida hade runt 11 000 besökare för någon vecka sedan. Sedan dess har ryktet spridit sig som en löpeld över Internet. Någon dag senare var antalet besökare upp i 100 000. I dag har nära 800 000 gått in. Mahirs hemsida har blivit kultförklarad på bara en vecka. Han har blivit ett fenomen, och ett av hans fans har till och med gjort en animerad version där bilder av Mahir blixtrar fram till tonerna av technomusik"

Mahirs hemsida.

Mahir intervjuas snart i tv-program över hela världen och beskrivs som nätets hetaste ungkarl. Det säljs Mahir-souvenirer och det startas en fanclub. Han gör också ett uppmärksammat besök i Sverige. I en chatt med Aftonbladets läsare förklarar Mahir varför han startade sin sajt: "Jag chattar mycket, så jag blev kompis med många. Många ville ha reda på saker om mig, så då gjorde jag helt enkelt en hemsida om mig själv.” Han får även frågan om han trodde att han skulle bli så populär. ”Nej, jag trodde inte att det skulle bli så här. Stora stjärnor som Bowie och politiker som till exempel Bill Clinton, känner till mig." Och snart sitter han hos David Letterman och Jay Leno.

Det talas också om att ett produktionsbolag i Hollywood vill köpa rättigheterna till Mahirs historia och bjuder 25 miljoner dollar, men att Mahir säger nej. Han och agenten hoppas på större pengar. Men någon film blir det aldrig. I alla fall inte om Mahir.

Somliga ifrågasätter om hemsidans "Mahir" verkligen är autentisk, eller om han i själva verket är en pr-kupp.

Många år senare har Mahir medgett att allt kanske inte var så sant ändå, att "Mahir" var en karaktär. Han menar att hans verkliga hemsida hackades och att det är den hackade hemsidan som tog världen med storm. Han har också gjort anspråk på att ha uppfunnit den karaktär som inspirerat Sacha Baron Cohen att skapa Borat.

"Alla vet att Sacha Baron Cohen imiterar mig. Han har snott min rollfigur och ger amerikaner ett dåligt budskap", säger han till Wired.

Svenska Dagbladets artikel om Mahir avslutar med en analys av internetfenomen som fenomen.

"Då och då dyker de här fenomenen upp på nätet, de sprider sig via diskussionsgrupper och från brevlåda till brevlåda. Vänner tipsar om hemsidor. På exakt det sättet dök en kultförklarad, tjock dansande bebis upp i TV-serien "Ally McBeal" efter att ha funnits på nätet i några månader. Frågan är varför? Det är förmodligen så att tipsen om hemsidor handlar om något så enkelt som att alla mår bra av att skratta."

Historien om Ansiktsburk

Patrick Nyberg har ett kassettband med låtar på arabiska av artisten Azar Habib, som hans pappa köpt i Beirut många år tidigare. Han och vännen Johan Gröndahl tycker att vissa av texterna låter lite som att de skulle kunna vara svenska ord, och skriver ihop versioner med svensk text. En av dem får titeln "Ansiktsburk".

– Jag spelade upp melodisnuttarna om och om igen tills fraser som "Hammarbynisse är härlig" och "Välte hatten i Berts cola-au-lait" tedde sig fullständigt självklara och logiska i min trötta skalle. Det var så kul att jag skickade låtarna som MP3:or med tillhörande textfiler till mina bröder, berättar Johan Gröndahl i en intervju med Nyheter24.

Ansiktsburks skapare Daniel Blå intervjuas av Internetmuseum

Grunden för Sveriges första virala succé är skapad. Men ännu är inte projektet i hamn. Enter – Daniel Blå, webbdesignern som såg till att det hände genom en flashanimation. För Internetmuseum berättar han den okända historien om Ansiktsburk, du kan läsa den längre ner på sidan.

En fredag år 2000 sitter Daniel Blå på kontoret och har tråkigt. Han och kollegorna väntar in kvällens after work. De är specialiserade på flashanimationer. Ett av de första sätten att skapa rörligt innehåll som samtidigt är snabbladdat. När Daniel Blå får "Ansiktsburk"-låten i mejlboxen agerar han – genom att göra en video.

Låten och texten sprids tillsammans via mejl, och Daniel Blå på web-byrån Kramgo testar att sätta ihop dem i en flash-animerad Ansiktsburk-film som får många miljoner visningar redan det första året.

Fiskpinnar och Hatten är din

Även låten och videon "Hatten är din" blir en stor succé, liksom "Fiskpinnar". De sprids utan att duon Nyberg/Gröndahl och Kramgo någonsin möts.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Anders Casselmar. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Året är 2003 och ännu finns inte Youtube. Men inom några år senare kommer videoklippet vara en viral succé.

Så vem var det egentligen som kasta? Först 2009 kommer klippets skapare ut och berättar om sin gärning. Jörgen Leisdal kastade. Micke Thaison Åhlin filmade.

– Vi vet inte vem som la upp klippet på Youtube. Jag tror att någon har snott det från min dator på jobbet, säger Micke i intervjun med Lajkat.se. Först efter några hundratusen visningar får de veta att klippet blivit viralt.

Namnet skapar debatt och klippet tolkas som rasistiskt

Klippet får namnet Skogsturken.

– Det är inte vi som skapat namnet Skogsturken. Namnet har skapat en debatt. Och vi har fått ta en del skit, säger Jörgen.

Klippet har av många tolkats som rastisiskt, inte minst just för att det går under namnet "skogsturken", men det har samtidigt blivit så pass spritt att Centerpartiet i Västerås 2012 föreslår att Djäkneberget frisbeegolfbana ska K-märkas.

– Vi stöder inte några uttalanden i sociala medier som har rasistiska undertoner. Det vi gör är att lyfta en kulturföreteelse som många unga människor i dag har levt i, säger C-politikern Mikael Palmqvist i en intervju med Expressen. Förslaget röstas ner av de rödgröna tillsammans med Moderaterna. Carin Lidman (S) poängterar att klippet blivit särskilt populärt i rasistiska kretsar, medan Per Lithammer (V) anser att klippet är vuxenmobbning. C-kollegan Lars Kallsäby säger till SR:

– Nej, den här killen skulle lika gärna kunna varit skåning och prata skånska eller utpräglad västmanlänska. Det tycker jag är att dra lite väl långa växlar.

Centerpartiet fortsätter emellertid att engagera sig i frågan om själva frisbeegolfbanan, som har varit nedlagd sedan strax efter det kända klippet lagts ut. Man skriver 2012 motioner om att "Sveriges mest kända frisbeegolfbana" ska återuppstå. Och så sent som 2015 propagerar man i en debattartikel för att västeråsborna ska få en ny bana. Till slut får man gehör!

Ja, och så har det blivit några spinoffs också. Som den här från Com hem:
https://www.youtube.com/watch?v=Puvprva3MiA

Fotnot: Mannen som blev träffad av frisbeen har däremot inte valt att prata om det i efterhand.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Kenneth Jansson och Marcus Hertz. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Först har vi ett djur: en dansande grävling/badger. Sedan har vi en låt: en repetitiv och tramsig en. Och så har vi en animation: tecknad och lättbegriplig. Och glöm inte att allt ska vara lite fånigt! Eller helst mycket.

Den snillrika texten lyder, i sin helhet: Badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, mushroom, mushroom, a badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, mushroom, mushroom, a-badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, mush-mushroom, a badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, argh! snake, a snake! snaaake! a snaaaake, oooh its a snake! it's a badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, badger, mushroom, mushroom, a -

(börjar om från början)

Skaparen Jonti Picking, som driver Weeebl, har knäckt koden. Han är också en av få levande personer som lyckats skapa fler än en viral succé. Det är till och med hans jobb. Får till och med en tv-serie för sina animationer på MTV som lockat flera hundra miljoner tittare. (se en intervju med honom nedan, på engelska)

Så hur många har tittat på Badger Badger Badger? Tja, det är lite svårt att avgöra, eftersom den länge bara var en flashanimation. Tittarna på Youtube räknas förstås i miljoner.

Själv säger Jonti Picking att hans många år som virala succéer-makare gör honom till 400 år gammal mätt i internet-år.

– Jag är som Dorian Gray, förklarar han.

Någon särskild kod för att skapa en succé ska däremot inte finnas. Han gör sånt han själv tycker är roligt, menar han. Han har också använt sina kunskaper för att göra gott. Bland annat för att förhindra grävlingsjakt. En låt "Save The Badger Badger Badger" hamnar 2013 på plats ett på iTunes Rock-topplista.

Här kommer några till skapelser från Jonti:

Scenen är den bunker där Adolf Hitler samlar sina befäl när han får veta att Nazityskland kommer att mista Berlin. Det framgår med tydlighet, även om man inte kan tyska. Och det är också grunden för nätfenomenet. Med ny undertext kan episoden spelas om och om igen, i nya sammanhang, med en rasande Hitler (spelad av Bruno Ganz) som skäller ut sina anställda för saker som plankare i tunnelbanan, järnrörsskandalen eller att Youtube tagit bort alla Hitler-klipp.

Filmbolaget försöker stoppa klippen

Constantin Film, som skapat Undergången, försöker nämligen att stoppa spridningen av klippen. De sprids utan att de får någon ersättning och filmen förvanskas, hävdar man. Konton och klipp tas bort. Men det är som förgjort. Inget kan stoppa en riktig nätplåga. Det slutar med att filmbolaget ger efter och ser till att få annonsintäkter för filmerna istället. Och diskussioner har förts om att sätta samman en dvd med de bästa klippen och ta betalt.

Regissören Oliver Hirschbiegel har förklarat att han tycker att klippen är roliga. "Du kan inte få en bättre komplimang", säger han till New York Magazine.

Det finns till och med ett namn på dem som skapar klipp i genren: Untergangers.

Först året därpå används namnet LOLcat för första gången, då även domänen lolcats.com registreras. Snart finns det även ett språk för bildernas konstiga engelska: LOLspeak. Och det finns en standard. Bilderna ska visa en katt. Texterna ska skrivas i Impact eller Arial black. Och beskrivningarna ska läsas som en pratbubbla, på bruten engelska.

Tidig LOLcat – från 1870-talet.

En viral succé, förstås. Men varför? LOLcats-experten Sara Fritzon sammanfattar i en krönika på Internetmuseum:

"När vi skrattar åt en kattbild så skrattar vi åt oss själva. Vi skrattar åt en igenkännande situation eller nivån av kränkt som katten kan bli, som även vi människor har i oss. Så när jag skickar en kattbild kan det vara för att beskriva en situation, en känsla jag har eller att jag helt enkelt vill visa omtanke eller kärlek. Ord känns överflödiga när en katt beskriver det på ett bättre eller roligare sätt."

2007 lanseras sajten I Can Has Cheezburger? som lägger upp en lolcat med texten "I CAN HAS CHEEZBURGER?" (Jag kan har ostburgare?).

Efter 2010 har dock intresset för LOL-speak dalat och idag är det sällan du ser kattbilder med LOL-speak på de större humorsajterna. Vissa menar dock att LOL-speak fått en arvtagare i form av Doge. Bilden på den vänliga men lite oroliga Shiba-hunden med text som illustrerar vad den tänker dök upp 2012 och lekfullheten i språkanvändningen påminner om LOL-speak även om formen inte är densamma.

Överkurs: Faktum är att redan på 1870-talet började den brittiske fotografen Harry Pointer att fotografera katter i olika lustiga situationer med underhållande bildtexter till. Dessa såldes som ”carte de visite”, ett slags visitkortstora foton som köptes och byttes mellan vänner och bekanta.

Bonus från Internetmuseum:
Det finns så många virala katter att alla inte riktigt får plats! Vi har till och med gjort en hel utställning om dessa webbkatter, som du hittar här.

Men inte ens det räcker, så här kommer två snabberättelser.

• Bonus 1. Cara Hartmann lägger upp en skämtvideo på Youtube för att lägga upp på sin systers Facebooksida. Hon låtsas söka någon att nätdejta och förklarar att hon tycker om katter. Väldigt mycket tycker hon om katter. Tittarna tar den på allvar. Filmen blir viral. Gregory Brothers gör en låt och ... voila!

• Bonus 2. Och så har vi britten Joel Veitch, animatör och sångare och millennieskiftets störste kattskämtare. På sajten rathergood.com lägger han ut knäppa så animationer med dansande och musicerande katter. Som den här filmen där katterna spelar White Stripes:

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Emma Danielsson. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Han har då sedan 1940-talet varit en minst lika folkkär danslärare, agerat domare vid tangomarknaden i Seinäjoki och drivit dansskolor ihop med sin fru Leena i Helsinfors, Tammerfors och Lahtis. En miljon finländare ska ha lärt sig dansa med hjälp av paret!

Men det är framförallt för sina discokunskaper som Åke kommer att nå en global publik. Det sker när ett klipp från programmet (sänt 1980) läggs ut på Youtube 2006. Så varför blir klippet så populärt? Kanske handlar det om att 80-talets mode och dansstil inte riktigt åldras med värdighet? Och dansen kan möjligen upplevas som lite stel ...

Åke Blomqvist är själv mer förtjust i tango. I en artikel i Göteborgs-Posten från 1999 beskriver han finsk tango som något helt eget, inte så hett temperamentsfull som den argentinska, inte så bestämd som den tyska, ingen uppvisningsdans. Åke Blomqvist säger i intervjun att han hoppas på att tonåringarna ska få upp ögonen för just tangon, men:

"Det är bara disco som gäller. Och så super de, de har ingenting till övers för tango. Men när diskoteksraseriet är över kommer de kanske tillbaka", säger Åke, då ovetande om att han för alltid kommer att förknippas med just den dansstilen.

Succén från Youtube leder vidare till en tv-reklam, när Diesel börjar använda Åkes dans i sin marknadsföring.

Åke blir världskänd och bjuds snart in för att dansa till Daddy Cool och Gangnam Style.

Så klart får han dansa disco också:

Åke Blomqvist dör 2013, 87 år gammal, under en promenad i Helsingfors, efter att ha drabbats av ett sjukdomsanfall. Men dansen lever vidare. Åkes båda barn jobbar också som danslärare.

Slutligen lite kuriosa, Åke samlade på spritflaskor, en samling vars värde ska ha uppgått till motsvarande 2,5 miljoner kronor. Han hade flera tusen flaskor, trots att han levde ett sunt liv och var nykterist.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Maria Falk och Tapio Laakso. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Han, som bland annat basar över en vetenskapskommitté, säger: "Internet är inte något som du just dumpar något på. Det är inte som en stor truck. Det är en lång rad rör (a series of tubes). Och om du inte förstår, de här rören kan fyllas och om de är fyllda, när du sätter dit ditt meddelande, så hamnar det i kö och det kommer att försenas av någon som placerar saker i röret, enorma mängder material, enorma mängder material."

Rent tekniskt är det kanske inte så fel tänkt, men det framgår ganska klart att Ted Stevens inte är någon större kännare av TCP- och IP-protokollet (TCP/IP). Vilket inte minst avslöjas när han beskriver ett e-postmeddelande som "ett internet" och påstår att det finns "ett personligt internet". En journalist på tidningen Wired får tag i en inspelning för mötet, och skriver en humoristisk artikel med rubriken Ditt eget personliga internet. Bollen är i rullning.

Vad han själv tycker om uppmärksamheten? Inte så mycket. Han tycker heller inte att han förstått internet fel. Vilken han ju inte heller har, i alla fall inte rent formellt, om man tänker mer abstrakt. 2011 skriver Washington Post en artikel som kan tolkas som en upprättelse för senator Stevens. Rubriken: Internet är, verkligen, en lång rad av rör.

Ted Stevens dör i en flygolycka i hemstaten Alaska år 2010.

2012 släpps boken Tubes av Wired-journalisten Andrew Blum, som är tänkt att förklara hur internet går till. Cirkeln är sluten. Eller kanske röret.

Naturligtvis finns Ted Stevens uttalande i technoversion också:

Upplägget är enklast möjliga. En bostad i Nyköping. En pappa som härmar en mikrovågsugn. PING! Och en sex månader gammal bebis som skrattar så han kiknar. Det är ett smittande skratt. I november 2006 lägger pappan ut ett klipp med sin skrattande son på Youtube, i syfte att visa upp den för mormor och morfar. De tittade. Och några andra också.

– Vi satte igång och härmade ljudet och då började han skratta. William är väldigt glad av sig och de flesta tycker faktiskt att han är ovanligt glad. Det är sällan han är gnällig eller så, berättar pappan i en intervju med Aftonbladet lite senare samma år, och förklarar att sonen gillar tittutlekar och att göra roliga ljud.

Två år senare blir William en karaktär i South Park! I tv-serien sitter han i ett väntrum ihop med South Park-gänget i ett väntrum och några andra Youtube-fenomen, så som den nysande pandan, Star Wars-kid och Numa numa-dansaren. Så klart skrattar den tecknade bebisen också i tv-serien.
I slutet av 2016 har filmen med "laughing baby" setts av hundratals miljontals människor fördelat på mängder av olika klipp (originalet med rubriken "hahaha" är dock borttagen). En av tittarna är drottning Elizabeth II som tyckte att bebisen var "lovely".

Annonsen.

Men allt är inte frid och fröjd. När den skrattande bebisen plötsligt dyker upp i en reklam för OKQ8 blir det rättsfall av saken. Familjen stämmer bensinbolaget, som inte bett om lov. De skyller i sin tur på sin reklambyrå och medger att allt inte gått rätt till. Familjen nobbar förlikning och fallet beskrivs som prejudicerande.

– Regnbågarna syntes i åtminstone en timme. Det var otroligt. Kameran kunde inte fånga intensiteten och ljuset riktigt. Titta in i spegeln, se din själ. Vad det betyder, skriver den tidigare brandmannen och MMA-fightern (dock bara en match, som han förlorade) som sadlat om till ett ensamt liv i skogen, i samklang med naturen, där han bland annat odlar marijuanaplantor (lagligt i Kalifornien).

– När jag filmade videon hade jag inga tittare. Jag var ensam. Det var bara jag och min kamera. Det kommer jag aldrig att få tillbaka. I dag när jag filmar vet jag att någon kommer att titta, säger han i en intervju med DailyDot.

Jimmy Kimmels tips sätter fart på spridningen

För med internet är man aldrig riktigt ensam. Efter att talk show-värden Jimmy Kimmel tipsar sina twitterföljare om videon tar det fart.

Över 40 miljoner har tittat på hyllningen till Moder Natur och inte bara förundrats över regnbågarna, utan kanske framförallt över Pauls enorma fascination för vad han ser. Och några månader senare skapar virala sensationerna The Gregory Brothers en Double rainbow-låt, som blir en hit och närmar sig originalvideon i antalet visningar.

För Pauls del innebär videon att kändisskap, deltagande i reklamfilmer, tv-program och till och med en långfilm. Och att folk från hela världen tar sig till hans lilla hus i skogen bara för att kunna skaka hans hand. Sammanlagt har han tjänat motsvarande 350 000 kronor på sitt kändisskap, säger han själv i en intervju med CNN.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Towe Dam. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Texten är komplicerad i sin enkelhet. Eduard, som är en folkkär artist i hemlandet, trallar, ho-ho:ar, da-da:ar och ha-ha:ar sig igenom den mjuka melodin. Låten har titeln I am Very Glad as I'm Finally Returning Back Home, en känsla han lyckas uttrycka utan att uttrycka några ord. Fast i en originalversion ska den handla om en cowboy som rider sin häst till gården. Inte alls okej i det kommunistiska Sovjetunionen, så texten stryks.

Det råder dock delade meningar om vad som faktiskt hände med texten. Kompositören Arkady Ostrovskys son hävdar istället att att trololo-texten kom till efter att fadern bråkat med en textförfattare. Hur som helst. Men inget ont som inte för något gott med sig.

Det dröjer dock till 21 februari 2010 innan det tidigare barnhemsbarnet Eduard Khil når en miljonpublik. Youtubeklippet läggs ut, och det kommer inom kort att användas i alla sammanhang där internettroll florerar, och kallas kort och gott "Trololo". Sajten trololololololololololo.com blir den stora publikdragaren.

Eduard kommer själv att få reda på sin nyvunna berömmelse när hans barnbarn går runt och nynnar på låten. Han betygsätter sin egen känsla av "andra vågens berömmelse" med "en fyra av fem möjliga".

Som alla virala succéer snappas även Trololo upp i populärkulturen, bland annat i Family Guy.

Eduard får chansen att framföra låten en sista gång i tv 2012. Det blir just en sista gång, för några månader senare avlider han efter en stroke. När beskedet når internet sprids hans ansikte över alla flöden. Nätet sörjer.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Anna Månsson. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Det börjar 2010 när en klasskompis till Rebecca Black, 13 år, tipsar om ett skivbolag med en mycket speciell affärsidé. De skriver låtar och producerar videos till amatörartister, som vill få en stund i rampljuset. Rebeccas mamma betalar 4000 dollar till Ark Music, som skivbolaget heter, vilket också ger henne ägandet till låten och videon som ska produceras.

Mamman (som jobbar som veterinär) förklarar i en intervju med New York Times varför hon gör som hon gör. Dottern vill bli sångerska, och mamman tänker att "det kan bli en bra erfarenhet och ge henne en glimt av vad som krävs."

Låten, som heter "Friday", läggs ut på Youtube i början av 2011 och det går rätt trögt till en början. Bara 1000 visningar på en månad.

Men så, i mars 2011, nynnar plötsligt alla på textrader som: "It's Friday, Friday, gotta get down on Friday, everybody's looking forward to the weekend." och "Partying, partying, partying. Fun, fun, fun, fun. Looking forward to the weekend."

Rebecca Black blir världsberömd. Skivbolaget inser allvaret och efter 160 miljoner visningar börjar de först försöka få folk att betala för att titta. Därefter försvinner plötsligt videon. Det tvistas om vem som egentligen äger upphovsrätten, Rebecca och hennes föräldrar, eller producenterna på Ark Music. Då har låten redan framförts av Justin Bieber och i tv-showen Glee.

I september 2011 är parterna överens. Videon kommer upp igen, på Rebecca Blacks egna kanal. Trots den plötsliga frånvaron, och att 160 miljoner tittare försvunnit, blir videon den mest sedda på Youtube under 2011. Rebecca Black hamnar också som nummer ett på Googles lista över ord som ökat i popularitet snabbast under 2011.

Men allt inte bara positivt. Låten kallas sämsta låten som producerats. Och massvis med näthat väller in i kommentarsfälten. Låten har i skrivande stund nära 2,5 miljoner "nedåttummar" att jämföra med 600 000 tummar upp (videon är den tredje mest nedåttummade på Youtube, etta är Justin Biebers "Baby"). Framförallt handlar kritiken om att texten är något barnslig och simpel. Många tror att den är skriven av Rebecca själv, men det handlar i själva verket om skivbolagets Clarence Jey and Patrice Wilson.

Som tur är tar det inte slut där. Rebecca Black kommer tillbaka med en ny låt – Saturday – som snart har 30 miljoner tittare på Youtube. "Yesterday it was friday, today it's saturday", sjunger hon bland annat (text och musik skriven av Rebecca Black och David Colditz).

Och 2016 kommer uppföljaren "The great divide". Nu är det nästan bara tummar uppåt. Och man kan konstatera att Rebecca Black får sista skrattet, och inte näthatarna. Hennes nya karriär som youtuber går också bra, med 1,3 miljoner följare (med nya videoklipp varje ... fredag).

Hon svarar på näthatarnas kommentarer i detta klipp:

1. Först kommer låten till det som sedan ska bli Nyan Cat meme:et. Den heter "Nyanyanyanyanyanyanya!" och läggs upp av användaren "daniwell" på den japanska videosajten Niconico 25 juli 2010. Nya är det japanska ordet för "mjau". Sedan kommer covern, som sjungs av japanska Momoko Fujimoto med god hjälp av funktionerna i musikprogrammet Utau.

Marty, den riktige Nyan cat.

2. I början av april 2011 kommer gif-animationen med en katt som springer i rymden. Den skapas av 25-årige Christopher Torres från Dallas och läggs ut på sajten LOL Comics. Inspirationskälla är hans egna katt Marty.

3. Och slutligen skapas själva memen Nyan Cat. Användaren "saraj00n" får en snilleblixt och lägger 5 april 2011 ut videon med gif-animationen och musiken sammanslagna. Filmen kallas "Nyan cat" (och inte "Pop Tart Cat", som illustratören namngett sitt ursprungliga verk). Klippet får en miljon tittare på två veckor. Varför? Det behöver knappast förklaras ...

Det kommer spinoffvideos på Nyan Cat, så klart:

I juni samma år tas videon bort efter att en person som påstår sig vara Christopher Torres (men inte är det) säger sig ha rättigheterna till innehållet. Dagen efter läggs videon ut igen, då det görs klart att Torres äger katten, "daniwell" äger låten och "saraj00n" äger videon. Viktig information för en video som visats över 140 miljoner gånger och dragit in stora summor till skaparna. Torres har bland annat stämt Warner Bros för att ha använt Nyan cat i ett program (och vann).

En intervju med Christopher Torres nedan:

Se Nyan cat springa genom alla länder. Sverige är med!

I november 2012 dör Marty, som anses vara den "riktiga" Nyan cat. Och nätet sörjer, som bara ett internationellt datornätverk kan göra. På hemsidan Nyan.cat ändras animationen till "ledsna Neon cat", med katten med stängda ögonlock, utan sin regnbåge.

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Jon Karlfeldt. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

Låten handlar om en "Gangnam Style", som är ett lyxig livsstil som förknippas med människor som bor i området Gangnam-gu i Seoul. 15 juli 2012 läggs musikvideon till låten upp på nätet. Ett halvår senare har den slagit alla rekord. Och fastän låten är sydkoreansk står amerikaner för hälften av alla visningar. Videon är också den mest lajkade genom tiderna.

Alla vill plötsligt dansa som Psy.

Så vad gör den så omåttligt populär?

Psy:s galoppdans

En förklaring är sångaren Psy:s egensinniga galoppdans, som är svår att glömma efter att man en gång har sett den. Att låten snabbt sätter sig på hjärnan hjälper förstås också till. Sammantaget gör succén att Psy blir en global artist, och dessutom kammar in 40 miljoner dollar.

I Sverige når låten – utan sin musikvideo – som högst en andraplats på såväl Digilistan som Sverigetopplistan.

Gangnam Style i Sverige

Låten blir också föremål för en flashmob på Sergels torg i Stockholm. 400 personer deltar och 1500 tittar på. Idén kommer från då 20-årige studenten Carl Holmström som startar ett event på Facebook och efter ett tag får hjälp av mer ärrade flashmob-arrangören Nadia Norell. Resultatet blir en succé:

Och i Göteborg dansas det också:

Bonus! Ingen kan väl ha missat den svenska versionen – Gagnef style!

På ett dygn får posten över 25 000 upvotes och bilden på Imgur får över en miljon visningar inom 48 timmar. Vissa tror att Grumpys ansiktsuttryck är photoshoppat så familjen Bundesen lägger upp en video på Youtube där Grumpy blir kliad på magen och… ja, inte så mycket mer.

Grumpy Cat är en av de mest kända katterna på nätet och har enligt en artikel från december 2014 dragit in över en halv miljard kronor till sina ägare. Pengarna kommer från bland annat böcker, leksaker och kläder. Grumpy Cat har även framträtt på mängder av tv-program som Good Morning America, American Idol och The Bachelorette, och på musik- och teknikkonferrensen SXSW i Austin, Texas.

Grumpy Cat har också ett sponsoravtal med kattmatstillverkaren Friskies, en serietidning som handlar om hennes och brorsan Pokeys äventyr, och det har till och med kommit en tv-film med Grumpy i huvudrollen.

I maj 2019 meddelar Tardar Sauces ägare genom hennes Instagram-konto att hon tyvärr avlidit efter komplikationer från en urinvägsinfektion.

Att utmana varandra att hälla iskallt vatten över sig blir en viral aktivitet redan i mitten av 2013. Men det är först 2014 när golfaren Chris Kennedy utmanar sin kusin Jeanette Senerchia som ishinkarna utvecklas till en kampanj för ALS-forskning, då Jeanettes man har sjukdomen. En vän till Jeanette, Pat Quinn, uppmanar sina vänner att göra samma sak. En bostonstudent med ALS, Pete Frases, ser detta och twittrar ut kampanjen och anses i dag varit dess grundare.

Vad var Ice bucket challenge?

Hit gick pengarna. Bild från ALS organization.

Reglerna är följande. Man har 24 timmar på sig att utföra uppdraget. Sedan får man utmana minst tre personer. Så klart i sociala medier, och så klart så att alla ser vem som blivit utmanad. Om man inte utför ishinksutmaningen får man donera pengar istället. Men man får förstås göra både och.

Och så är bollen i rullning. Den så kallade Ice bucket challenge blir en epidemi på nätet där varenda kändis snart är inblandad. Från George W Bush till Justin Bieber.

Därför blir Ice bucket challenge en sådan framgång

Framgången för kampanjen anses vara kombinationen av grupptryck, narcissism och tävlingsinslaget. Dessutom är det enkelt att delta. Mer än 2,4 miljoner videos med utmaningen ska finnas på Facebook. Inte alla känner till att de är ett led i kampen att uppmärksamma och bekämpa ALS.

ALS-föreningar runt om i världen får över 100 miljoner dollar i donationer. 67 procent av bidragen går till forskning, 20 procent till patienter och behandling, 9 procent till utbildning, 2 procent till insamlingsverksamhet och 2 procent till avgifter. Även i Sverige har utmaningen genererat miljonbelopp. Över 31 000 svenskar donerade pengar.

En av de mer berömda deltagarna är Stephen Hawking, som på grund av sin sjukdom inte kan delta själv, men han gör det genom sina barn.

Allt är dock inte frid och fröjd. Två personer uppges dö i samband kampanjen. En av dem är en brandman i Kentucky, som försökte hjälpa några studenter att utföra utmaningen men kom för nära en elledning.

Cecilia Bleasdale skickar en bild till sin dotter. Den föreställer en klänning hon funderar på att ha på sig på dotterns bröllop. Men vilka färger har den? Mor och dotter är oense, så den läggs upp på Facebook. Där fortsätter oenigheterna. Efter bröllopet – där klänningen faktiskt visar sig vara svart/blå – läggs ursprungsbilden upp på en Tumblr-sida av en av bröllopsbesökarna.

Då blir bilden (med tillhörande diskussion) viral. Är den svart/blå eller vit/guld? Några tycker si och andra tycker så, vilket leder till otaliga diskussioner runt om i världen. Bilden är ett exempel på hur människor kan uppfatta färger olika. Bara första veckan nämns klänningen över 10 miljoner gånger på Twitter, där hashtaggar som #thedress och #blackandblue trendar. Bland annat tas frågan upp i Ellens talkshow.

Själva klänningen har sålts av Roman Originals som är snabba på bollen och får en försäljningsframgång.

De flesta (drygt 70 procent) ser klänningen som vit/guld. Men de har fel. Så varför blir det så här? Det handlar om hur vår hjärna kompenserar för dagsljuset i bilden. Här hamnar färgerna i ett mellanläge, där individuella skillnader gör att vi tolkar den olika. Optikern och forskaren Rune Brautaset på Karolinska institutet förklarar i en intervju med DN:

– Det som gör att vi uppfattar färg är att vi har tre olika känselreceptorer på näthinnan. De jobbar i rött, grönt och blått. Sammansättningen av dessa är olika på olika människor. Sen lär vi oss från andra att det de kallar blått kallar jag också blått.

Cecilia Bleasdale, som alltså äger klänningen, förklarar i en intervju med The Guardian att hon inte över huvud taget kan först hur den kan se vit och guld ut. I artikeln diskuteras om klänningen möjligen har en framtid på ett potentiellt meme-museum! Och här är vi nu ...

Så hur ser den ut på riktigt? Så här:

We can confirm #TheDress is blue and black! We should know! http://t.co/qAeIIHzJxk pic.twitter.com/kkxjUbmgI3

— Roman Originals (@romanoriginals) 27 februari 2015

Den här tidslinjepunkten har gjorts efter ett tips från Malin Vrak. Tack! Saknar du något på Internetmuseum, tipsa oss här.

En boomer är alltså en äldre som enligt avsändaren inte förstår samtiden. Rent tekniskt syftar boomer på den i USA så kallade baby boom-generationen, alltså de som är födda åren efter andra världskriget ungefär 1946–1964.

Det exakta ursprunget till uttrycket är okänt, men på forumet 4chan användes det redan 3 september 2015 av en anonym användare. På forumet Reddit finns det dokumenterat 26 oktober 2017 och på Twitter dyker frasen upp 12 april 2018.

Uttrycket tar fart först 2019 när texten kombineras med Ironic Doge-memen på webbplatsen Memecreator. Den här varianten sprider sig särskilt på Twitter som en populär reaktion på gammalmodiga inlägg. Memen får också ordentlig spridning på Instagram, Reddit och andra sociala nätverk.

Ytterligare spridning blir det när Twitteranvändaren @jedwill1999 spelar in en rapversion av uttrycket. Ett flertal remixer av låten publiceras på Soundcloud i oktober 2019. En av de mer populära är gjord av Peter Kuli – den hamnar också på Spotify och spelas där över 797 000 gånger på bara en månad.