Shigetaka Kurita tar emojierna till massorna

Året är 1998 och japanen Shigetaka Kurita besöker San Francisco för att kolla in telekomföretaget AT&T:s nya tjänst Pocket Net Service. Den är först i världen med att erbjuda tjänster som e-post och väderleksrapporter via mobilnätet.

Kurita är en del av ett team hos den japanska mobiloperatören NTT DoCoMo som arbetar på "I-mode" – ett liknande projekt som ska bli världens första mobila internetplattform, även den med tjänster som väderleksrapporter, eventbokningar, nyheter och e-post.

Vad Kurita lägger märke till hos Pocket Net Service är att den saknar visuella hjälpmedel. Om vädret ska bli molnigt så skrivs detta ut i text och inte med en moln-ikon.

Kulturella hinder

I Japan på 1990-talet har e-post blivit populärt, precis som i resten av världen. Men till skillnad från i väst så har de japanska användarna svårare att ta till sig denna nya form av kommunikation. I japansk kultur är kommunikation nämligen fylld av långa utsvävningar, uttryck och betoningar för att förmedla exakt vad sändaren menar och vill. Allt detta försvinner i den kortare och mindre formella e-posten. Även om det bidrar till att människor enklare kan nå varandra så ökar samtidigt risken för missförstånd.

Det är mot denna bakgrund som Kurita och hans team tar sig an meddelandetjänsten i "I-mode", som dessutom endast tillåter 250 tecken per meddelande. Det ger dem den extra utmaningen att komma på ett sätt att kommunicera på ett beskrivande men kortfattat vis. Lösningen Kurita kommer fram till heter emoji.

Emoji – en nygammal uppfinning

Ordet emoji dyker upp första gången på engelska år 1997, det vill säga redan innan Kurita presenterat sina ikoner för NTT DoCoMo. Dock handlar det endast om en liten notis i den engelskspråkiga japanska tidningen Nikkei Weekly om funktionaliteten i en ordbehandlare.

Tillsammans med sitt team designar Kurita 176 stycken bilder, en samling symboler som ska hjälpa till att ingjuta känslor och uttryck i den digitala kommunikationen. För att få inspiration läser han manga – japanska tecknade serier. Så här säger Kurita i en intervju med The Verge:

I japanska serier finns det väldigt många olika symboler. Människor ritar känslouttryck som personen med en stor svettdroppe, eller, när någon får en idé och en stor glödlampa dyker upp.

Eftersom alla meddelanden måste rymmas på en så liten yta – bara 12 gånger 12 pixlar – så är många emojier så förenklade att det kan vara svårt att förstå vad de föreställer. Kuritas emojier ser dessutom väldigt annorlunda ut jämfört med de gula och detaljrika ikoner vi är vana vid idag.

En omedelbar succé

De nya emojierna blir direkt en succé vilket leder till att NTT DoCoMos konkurrenter också vill använda sig av dessa nya piktogram som tonåringarna i landet förälskat sig i. Istället för att kopiera Kuritas design så gör varje mobiloperatör sina egna versioner för att locka användare med mer detaljrika emojier. Konsekvensen blir tyvärr att en emoji inte syns om du skickar det mellan två konkurrenter – för att de ska synas måste både mottagaren och avsändaren använda samma operatör..

Först år 2005 börjar flera av operatörerna att översätta en inkommande emoji från en annan operatör till sin egen version. Men det tar längre tid än så innan resten av världen får ta del av denna utveckling i vår digitala kommunikation.