Mary Shelley skriver "den första AI-romanen"

År 1818 gav författaren Mary Shelley ut romanen Frankenstein, där vetenskapsmannen Victor Frankenstein skapar en levande varelse från döda kroppsdelar. Monstret flyr laboratoriet och vandrar därefter omkring för att lära känna människorna och deras vanor. Folket i trakten möter monstret med hat, misstänksamhet och fruktan på grund av hans hemska utseende. Detta leder till stora hämndbegär hos monstret som han väljer att rikta mot sin skapare.

Mary Shellys Frankenstein kallas ofta för den första AI-romanen, trots att begreppet artificiell intelligens inte användes vid den här tidpunkten.

Under 1900-talet blev "science fiction" en populär genre. Den tekniska utvecklingen gick mycket snabbt och tankar om månfärder och robotar var spännande ämnen att fantisera kring.

Isaac Asimov skrev flera romaner om robotar. Det var han som myntade begreppet Frankenstein-komplex, som innebär att människor är rädda för mekaniska människoliknande varelser.

I ett av sina mest kända verk, novellsamlingen Jag, Robot från 1950, bestämde Asimov också robotikens lagar.  En uppsättning regler för robotar som gör att de måste lyda människor och inte får skada dem.

Asimov introducerade robotlagarna för att förändra hur robotar framställdes inom science fiction-genren. Från att vara enbart onda och skrämmande maskinmonster till att bli mer trovärdiga maskiner som varken var goda eller onda. På grund av lagarna kan robotar utföra uppgifter som kräver artificiell intelligens, men de saknar egen vilja. Det betyder att robotar inte kan bryta mot lagarna, såvida de inte är trasiga eller felprogrammerade.

1. En robot får aldrig skada en människa eller, genom att inte ingripa, tillåta att en människa kommer till skada.
2. En robot måste lyda order från en människa, förutom då sådana order kommer i konflikt med första lagen.
3. En robot måste skydda sin egen existens, såvida detta inte kommer i konflikt med första eller andra lagen.