Rick Falkvinge startar det första piratpartiet

År 2016 finns en tysk piratpartist i EU-parlamentet. På Island är Piratpartiet störst av alla. Och över jorden finns det ett femtiotal partier med samma namn. Det allra första startades 1 januari 2006 av Rick Falkvinge.

Han är vid tiden en vanlig IT-arbetare, har programmerat sedan åttaårsåldern, och är förbannad på politikerna, som han anser har dålig koll på de digitala frågorna. När de sedan börjar jaga fildelare och skärpa reglerna för patent skrider han till verket.

Utkastet till det första partiprogrammet skrivs ned på en servett vid en lunch på McDonald’s. Bland punkterna beskrivs bland annat hur justitieministern Thomas Bodström, S, inte ska tillåtas arbeta med annat än att sälja korv utanför riksdagshuset.

När partiet – som egentligen bara är en hemsida – startar marknadsför Rick Falkvinge projektet med en chattpost.

– Jag hängde ofta på en Direct Connect-hub, Ancient spirit. I lobbyn postar jag två rader klockan 20:30 1 januari 2006: "Kolla Piratpartiet har fått upp sin hemsida efter nyår. Piratpartiet.se". Jag ser ett par dussin komma in direkt. Jag ser att några väljer att stödja partiets registrering. Tänker sedan: "Jag släpper det här för stunden. I morgon är det jobb". Jag tänker inte mer på det.

Morgonen efter skriver Dagens Industri om det nya partiet. Vid lunchtid har partiet tillräckligt många anhängare för att partiet skulle kunna registreras hos valmyndigheten. Aftonbladet blir på eftermiddagen först att få nys om att Rick Falkvinge ligger bakom domänen, de frågar om han är partiledare och han svarar:

– Jag antar det.

Innan dess har han inte haft någon offentlig roll och har varken tillhört Piratbyrån eller Piratpartiet.

Det "riktiga" partiprogrammet kommer att fokusera på tre frågor. Delad kultur, fri kunskap och skyddat privatliv. Med tiden ökar intresset för partiet rejält. Även om valet 2006 inte blir någon succé kommer samhällsdebatten att gynna frågorna som medlemmarna prioriterar. FRA-debatten, Wikileaks och rättegången mot Pirate Bay-grundarna sätter plötsligt fokus på integritet och fildelning på nätet.

Sommaren 2009 kommer Piratpartiet in i EU-parlamentet med 7,1 procent av rösterna. Bland väljare under 30 år blir de största parti och tar plats i Bryssel (först en, och sedan två).

– Alla partier siktar in sig på de yngsta väljarna. Vi hade en budget på en halv miljon kronor. De andra hade en budget på 60 miljoner. Och vi slog dem. I och med resultatet kände jag också att uppdraget var slutfört. Vi visade att detta gick att göra.

För Rick Falkvinges del avslutas tiden som partiledare 2011 då han avgår. Efter det har han försörjt sig som kringresande internetfilosof, och har lyfts fram som en av vår tids största tänkare av olika internationella medier. Och som grundare av det allra första piratpartiet är det många som vill lyssna.

– Idéerna bär. Hur känns det att jag grundade det här? Det var lite av en slump. Men man tenderar lite att idolisera människor som grundade saker. Jag ska inte ljuga och säga att det inte är speciellt, det öppnar dörrar över hela världen. Men det jag ville ha till stånd var en förändring. Inte kändisskap eller att sitta i riksdagen.