X.25-tekniken skapas
X.25 är televerkens favorit, även det svenska. Länge tror man att det är med den tekniken informationsutbytet mellan datorer ska utvecklas.
En anledning är att systemet ger televerken möjlighet att ta betalt för trafiken. En annan är att X.25-nätverk är väldigt säkra, eftersom varje länk i kedjan felkontrollerar innehållet innan det skickas vidare. På så sätt kan man garantera att informationen är identisk från start till mål. Lite som ett brev som läses och kontrolleras av alla som nås av det under färden.
Processen har dock ett pris: det går lite väl trögt. Televerken får till sist ge sig, det mer snabba och flexibla TCP/IP (där innehållet kontrolleras först när det väl nått fram till mottagaren) tar tätpinnen redan 1983 när amerikanska Arpanet väljer protokollet, och det är fortfarande den arkitekturen webben bygger på.
1985 byter det svenska televerket namn på sin X.25-tjänst till Datapak, ett namn som fortfarande används. Tidigare har den kallats både Telepak och Databas 300. X.25-tekniken lever alltjämt, men då i sammanhang där vikten av säkerhet är särskilt stor, så som när man betalar med kreditkort eller tar ut pengar i bankomaten.
