Torsten Cegrell – svensken som "lagade" internet

Under det tidigare 1970-talet ville Vattenfall gå in i framtiden genom att låta ett datakommunikationssystem övervaka hela elnätet. Torsten Cegrell och Asea föreslog att det skulle göras med Arpanet (internets förfader) som förebild – och fick uppdraget.
Problemet var bara att systemet inte fungerade när det skalades upp.

– Det kändes hemskt. Vi hade ju mer eller mindre satt vår heder i pant, säger Torsten Cegrell.
Med det utgångsläget kom den då 27-årige svensken att skriva en stor bit internethistoria.

Det var rekordår i Sverige. Hemmen började fyllas med nya tekniska vidunder som tv-apparater och tvättmaskiner, och genom detta växte energibehovet. Kärnkraftverk slogs upp och för Vattenfalls del innebar det bland annat att kontrollen av elnätet behövde rustas upp. Glöm telefoner, framtiden skulle styras av moderna datasystem. 100 miljoner kronor avsattes år 1970 för att ordna upp ett framtidssäkrat kontrollsystem.

– Om elkraften slås ut så stannar hela samhället. Vattenfall insåg att om de skulle hantera den här mer komplexa elkraftsitsen så måste de ta ett helhetsgrepp och tänka till ordentligt. Det skulle vara totalt nytt, berättar Torsten Cegrell.

Uppdraget gick, som så ofta vid denna tid, till den Västeråsbaserade industrijätten Asea. De utlovade ett decentraliserat system (till skillnad från det tidigare, som gick punkt till punkt) som skulle täcka hela landet. Det kallades Tidas – totalintegrerat datasystem.

Arpanet är förebilden
Det var här Torsten Cegrell kom in i bilden. Han var då sedan några år anställd på Asea. Efter att ha fått toppbetyg som elektroingenjör i Lund hade han handplockats till den nya avdelningen datorbaserade styrsystem. Och han hade en idé. I USA hade man redan 1969 provat de första stegen (s.k. paketförmedling) mot lanseringen av det nya forskningsnätverket Arpanet (förfadern till internet) och Torsten föreslog att man skulle använda deras decentraliserade teknik för att styra även det svenska kraftsystemet.

Det var en radikal tanke och alla lät sig inte övertygas. Men Torsten hade ett ess i bakfickan.

– Jag hade mycket kontakt med professor Leonard Kleinrock (vetenskaplig ledare över Arpanet i USA, Internetmuseums anm.) och vi skrev ett antal brev till varandra. På våren 1973 trodde vi så mycket på Arpanets metod att vi frågade honom om inte han kunde komma över till Sverige. Han träffade ledningen på Asea och Vattenfall. Jag var också med. Leonard Kleinrock var en utomordentlig säljare och han hjälpte oss att övertyga Vattenfall som då bestämde sig för att köra på den här metoden.

Leonard Kleinrock skickade själv över Arpanets routingalgoritm till Torsten, så han kunde använda den för Tidas. Uppdraget var stort, men samtidigt experimentellt och mer osäkert än vad uppdragsgivarna kanske förstod.

– Min bedömning just då var att vi inte var kvalificerade. Vi kände att vi måste förvissa oss om att det här fungerade. Vi kunde inte köra det här och bara göra som de gjort. Vi var tvungna att kunna simulera det först. Så jag fick uppdraget att göra det.

Simulerar i ett år – och hittar felet
– Det kändes hemskt. Vi hade ju mer eller mindre satt vår heder i pant på att det här skulle funka, berättar han.

Forskningsnätverket Arpanets routingteknik, som vid tiden bara använts för ett binda samman fåtal datorer i USA, sattes ur spel när det använts i skarpt läge i ett betydligt större nätverk i Sverige. Ett mer uppskalat Arpanet skulle helt enkelt ha kollapsat, men det tycktes inte amerikanarna ha upptäckt ännu.

– Jag upptäckte ganska fort varför det blev så här. Den tekniken de hade i sin routing måste ha tillkommit av folk utan reglerteknisk bakgrund. Det hade jag. Men det var inte lätt att hitta en metod som löste problemet.

Kortfattat: Routingmekanismen (som är tänkt att se till att paketen når fram på det mest effektiva sättet) som Arpanet använder sig av hade för hög felprocent. Det syntes inte i det lilla nät som Arpanet var vid tiden, men det syntes i Tidas. Det uppstod en så kallad ping-pong-trafik där paketen snurrade runt och fyllde upp buffertarna tills hela nätet kollapsade.

Detta problem fick då den 27-årige Torsten Cegrell i knät.

– Lösningen ter sig i efterhand enkel. Det blev felaktig information när noderna lurade systemet. Vad jag gjorde var att införa ett nytt begrepp, split horizon. Detta löste problemet med ping-pongtrafiken och vi kunde bygga en robust och stabil routingmekanism.

– Det fungerade! Det var en av mina större triumfer. Men till våra chefer blev det mest en information: det fungerade.

Upptäckten läggs in i Arpanet

Vad som hände därefter kommer att få stor inverkan på internets framtid. Torsten sökte 1973 patent genom arbetsgivaren, men det visade sig vara för dyrt, dessutom ansågs det ligga för långt bort från Aseas kärnverksamhet. Istället publicerades resultatet (se rapporten här), och Arpanet informerades. Leonard Kleinrock, som var vetenskaplig ledare för Arpanet, brevväxlade med Torsten och berättade att han var mäkta imponerad. Problemet med ping-pongtrafiken var känd sedan tidigare men det var inte löst. Tekniken – som nu var fri att använda – införlivades i Arpanet, som sedan blev det internet vi surfar på i dag.

– I ett brev till mig så bekräftar han att de tagit till sig tekniken. Det innebär att Arpanet inför man samma teknik som vi hade. Och då upphörde ping-pongtrafiken, säger Torsten Cegrell och lägger till:

– Om vi inte kommit på det hade någon annan löst problemet. Men vi var först.

Torsten Cegrell kallar själv Tidas för världens första kommersiella internet. Det sattes succesivt i drift och var helt i driftsatt 1975. Systemet kallas i dag för Driftdatanätet och ägs av Svenska Kraftnät. Det bygger fortfarande på samma principer och programvara som när det startades. Historien om Tidas koppling till internet väcktes till liv först 2011 när en kulturarvsgrupp på Vattenfall började rota i företagets historia. Då fann man Torsten Cegrells gärning i början av 1970-talet.

– Allt det här glömdes bort. Våra chefer hade nog ingen aning om vad vi hade gjort. Sedan var det så att internet ju inte blommade ut förrän webben kom. Men det vi gjorde med routingen var bärande för att kommunikationen skulle fungera.

Bild från Tidas officiella invigning 1977. C-politikern Olof Johansson syns på bakre raden. Foto: Vattenfall AB.

Fakta om Arpanet från Internetmuseum:
969 startar Arpanet. Det är ett decentraliserat datanätverk som kommer att mynna ut i det som i dag är internet. 1971 skickas det första e-postmeddelandet på Arpanet – från en dator till en annan som står precis bredvid. Fler och fler datorer på amerikanska forskningsanstalter och laboratorium kopplas sedan upp, nätet växer och 1973 är det fyrtio datorer uppkopplade. Samma år kopplas Norge och Storbritannien in i nätverket som då blir internationellt. Leonard Kleinrock är chef för Arpanet under många år och leder arbetet. Han är en av personerna som anses vara internets skapare.