Tomas Ohlin – internetpionjär i medborgarens tjänst

Pappa var folkpartiledaren Bertil Ohlin och systern hette Anne Wibble (sedermera finansminister, FP), och det kanske var därför Tomas valde en annan bana.

– Jag hade nog kunnat bli politiker om jag hade känt kallet. Men när man är ung vill man gå sin egen väg. Och jag ville göra något annat. Även om jag alltid varit liberal.

Istället blir det fokus på datorer. 1971 skriver Tomas Ohlin, 37 år, en artikel med rubriken "Närdemokrati i dataåldern" som publiceras i Svenska Dagbladet. På meritlistan finns bland annat några år med stordatorer på Facit och efter det har han varit med och startat upp det helt nya ämnet informationsbehandling (ADB) vid Stockholms universitet.

I artikeln beskriver han ett system av "mer eller mindre centralt belägna datorer i direktkontakt med datainsamlande apparatur" som han ser framför sig kommer finnas i varje hem. Dessa kommer att användas av banker och resebolag, spår han, men kan framförallt bli intressant ur ett demokratiskt perspektiv.

"Ett klokt utformat system skulle fungera som ett viktigt hjälpmedel till bättre demokrati", skriver han.

Bakgrunden till att artikeln är en ny uppfinning. En engelsman (teleingenjören Samuel Fedida) har i ett nytt hett projekt lyckats koppla ihop tv med telefonen. När Tomas får läsa om detta flyger han till England och träffar Fedida. Sen skriver han sin artikel.

– Jag fick kalla kårar på ryggen när jag tänkte på om alla hade ett redskap i sina hem som de kunde uttrycka sin vilja med. Vilken underbar möjlighet!

TERESE och de första sociala medierna
Artikeln kommer att peka ut riktningen för Tomas Ohlins framtida arbetsliv. Några år senare är han till exempel, genom Styrelsen för teknisk utveckling (en föregångare till Vinnova), en initiativtagare till projekt TERESE (Telekommunikation och regional utveckling). Där studeras hur ny teknik skulle kunna utnyttjas till samhällstjänster, som deklarationer eller läkarbesök på distans.

I spåren av detta åker han till Kalifornien för en studieresa. Inom Institute for the Future har man utvecklat något som i dag kan beskrivas som det första sociala mediet: Planet, sedan vidareutvecklat till Forum.

– Den fick vi köpa för 10 000 dollar. Vi fick med det hem och installerade och installerade en anpassade variant av det på QZ. Och kopplade upp den mot en kvartett av samhällen omkring Luleå och organiserade ett antal förevisningar av möjligheter till sociala teletjänster.

Forum Planet blir starten för ett viktigt skede i den svenska internethistorien, det så kallade KOM-systemet, som är en logisk vidareutveckling av meddelandesystemet Forum. Se intervjuer med grundarna Jacob Palme och Torgny Tholerus. För Tomas Ohlins del fortsätter utvecklingen med en annan revolutionerande uppfinning.

Videotex är "internet" via tv:n
– Jag var huvudsekreterare för en utredning om "data-tv". Vi gav ut ett betänkande som berättade vad data-tv och text-tv var för något. Slutbetänkandet kom 1981, där vi beskrev hur ett sånt medium skulle kunna se ut och om det skulle vara reklam? Det var ju ändå en sorts tv? Det blev en laddad diskussion.

Under hela 1980-talet är det genom Videotex-tekniken utvecklingen av tjänster som i dag finns på internet sker. Tekniken går via tv-skärmen och används över stora delar av världen, fast i modifierad form. Prestel heter den brittiska varianten, Bildschirmtext heter den tyska och Minitel är namnet i Frankrike. Systemen är dock, till skillnad från internet i dag, strängt nationella och kan och kan av standardiseringsskäl inte kommunicera med varandra över gränserna.

I Sverige heter den första versionen Datavision, som lanseras 1982. Avsändare är Televerket som till en början riktar sig mot företag och institutioner. Med tiden bjuds även privatpersoner in. Själva tjänsterna tillhandahålls av andra aktörer, så som Posten, Haléns, Bilregistret eller ATG. Några år senare byter Datavision namn till Videotex.

– Det var definitivt en föregångare till internet. Vad vi gjorde under 1980-talet var att ta fram en mängd olika tjänster som nu finns på nätet, som då förmedlades via Videotex.

Teleguide blir ingen succé
Parallellt med utvecklingen av "text-tv-internet" pågår i bakgrunden utvecklingen av det som blir dagens internet, som först i början av 1990-talet blir tillgängligt för privatpersoner. Under samma år utvecklar Televerket videotexnätet, starkt influerat av den franska succén med Minitel (ett system som läggs ned först år 2012).

TeleGuide är ett videotexsystem som använder egna terminaler som varje svensk ska ha i sitt hem. Den ser ut som en dator med en telefon och är ihopkopplad med andra maskiner i ett nät. Televerket, IBM och Esselte driver satsningen. Expansionen spås att bli dramatiskt, men det blir istället platt fall.

Tomas Ohlins roll är att utveckla offentliga tjänster, och försökte få fram en konsumentupplysning, men stötte på motstånd.

– De tjänster som togs fram till Teleguide var inte så inspirerande och lockade inte riktigt. Och de som kom fram gjorde det inte i tid.

IT-kommissionen
1994 är det valår. Den borgerliga regeringen har avskaffat de så kallade löntagarfonderna och har nu stora summor att placera i nya satsningar. Den så kallade IT-kommissionen kommer till, för att främja informationssamhällets utveckling, med statsminister Carl Bildt, M, som ordförande. Kanslichef för IT-kommissionen blir Tomas Ohlin.

– Vi hade kunnat göra underverk på en rad områden, men så blev det inte eftersom kommissionen efter valet 1994 tvingades avsluta sin verksamhet, och den nya regeringen inte ville ha kvar samma personer. Vi fick inte tillfälle att förverkliga visionerna, säger han.

Karriären kommer därefter att innehålla såväl deltagande i grundandet av Seniornet Sweden, som en en professur vid Linköpings universitet, liksom ett försök från EU-nivå att testa att rösta via digitala hjälpmedel.

För att aldrig ha blivit politiker är det trots allt mycket politik som kommit att prägla Tomas Ohlins gärning, men alltid från medborgarens perspektiv.
– Jag är glad över att ha fått bidra något till att bygga informationssamhället, säger han själv.