Ann-Marie Nilsson blir Televerkets fiende #1

Nämnden uppgick sedan i Statskontoret, där visionerna var stora. All information om samtliga invånare skulle samlas i ett gigantiskt system.

– Men så kom Datainspektionen och stoppade det. Själva kände vi inte oron. Det här var en teknik som skulle spara mycket pengar och göra statsförvaltningen mer effektiv.

Sedan jobbade hon sig fram inom staten: diariesystem, ADB-strategi för utrikesförvaltningen, Försäkringskassornas datorisering (med AI-system). Fram till hon i slutet av 1980-talet fick i uppdrag att upphandla all statlig tele- och datakommunikation.

Upphandlingen
Uppdraget har fått enorm effekt för Sveriges tekniska utveckling.

– När jag kom in i televärlden såg jag hur otroligt låst den var. I varje land fanns bara en kund: staten. Men nu kom en marknad där företag också ville köpa utrustning. Det var en spännande tid.

Ann-Marie Nilsson ledde en delegation för att spara 25 procent av statens telekostnader. Det gjordes piltavlor med hennes ansikte på Televerket, halvt på skämt halvt på allvar. Men förändringen skulle slå hårt mot det statliga verket. Regeringen drev också på för en avreglering.

– Det som hägrade för bolagen var att få statsförvaltningen som kund. Det var en utopisk tanke för vissa företag.

Mötet med Peter Löthberg
Även datakommunikation fanns med i upphandlingen. Först pratade man bara om X.25, det mer centraliserade protokoll som då låg rätt i tiden och som förespråkades av televerken. Men under ett föredrag på en mässa i Stockholm satt en internetexpert i publiken som inte var övertygad. Han hette Peter Löthberg och på pendeltåget på vägen hem steg han fram för att prata med Ann-Marie.

– Han stirrade på mig och sa: du gör fel! Du måste göra på ett annat sätt. Du måste använda internet.

Det ledde till ett möte på Statskontoret, och ytterligare ett hemma hos Peter Löthberg på Reimersholme. Så kom TCP/IP att flikas in i kravspecifikationen för de upphandlade företagen: Telia, British Telecom och France Telecom.

– France Telecom var väldigt fundersamma, men sa att "är det kraven så ska vi ordna det". När de kom och skrev avtalen sa de: "Det här med internet, vi förstår inte vad ni ska ha det till."

Hade TCP/IP kommit med utan Peter Löthberg?
– Nej, det är jag inte säker på. Våra andra tekniker var inte heller inne på detta. Peter pratade med rätt person, och jag förstod att han var en person man skulle lyssna på. Han brann för det och visste vad han pratade om.

1993 fattades beslut om ett ramavtal för statsförvaltningen. Många miljoner sparades skattebetalare (besparingen var 33 procent) – och TCP/IP (riktiga internet) kunde kablas ut på bred front. I början var det dock mest en symbolfråga, då företag och privatpersoner redan kunde skaffa "eget" internet. Däremot förändrades prisbilden för att ringa och surfa.

– För vanligt folk fick det effekten att det kom in nya leverantörer i Sverige och en helt ny prisnivå från Telia.

Internetmakthavare och IT-kommissionen
Ann-Marie Nilsson blev här en internetmakthavare. I december 1993 skrev hon en debattartikel som slogs upp stort i Svenska Dagbladet. "Utan visioner halkar vi efter", var rubriken. Det gällde att driva utvecklingen nu och hänga på USA och Al Gore, förklarade hon. Carl Bildt använde en del av texten i sitt IT-tal några veckor senare. Inspelet bidrog till att Ann-Marie kom också att tillhöra den första IT-kommissionen.

– Kommissionen skapade en vision för Sverige och lyfte IT-frågorna så företagen begrep att det inte bara var något som sköttes av en separat avdelning. Att det var nyttigt för människor. Att alla skulle med på tåget.

Kommissionens arbete mynnade ut i skriften "Vingar åt människans förmåga", strax innan valet 1994. Det blev ett maktskifte men Ann-Marie Nilsson fick tillhöra även den andra kommissionen. 1996 blev hon chef för IT-kommissionens första kansli. Under åren i kommissionen startades bland annat projekt för E-handel och Seniornet med Marta Sandén, för att stimulera äldre att använda teknik.

– Seniornet finns fortfarande. Sen började vi prata om 2000-frågan.
1996 fick Ann-Marie Nilsson priset Guldmusen, och hon kallade sig för "IT-tant" i sitt tack-tal.

– Man måste bjuda på sig själv. Det var helt överraskade. Jag fick priset för genombrotten inom IT-kommunikation, upphandlingarna och det.

Byter sida
Som kvinna inom IT satte hon sedan ihop ett nätverk med kvinnor inom telebranschen. 1997 "bytte hon sida" och blev ledare för IT-företagen där hon bland annat drev bredbandsfrågan. Efter några år där övergick hon till konsultverksamhet. Numera är hon pensionär, men är bland annat aktiv i en bredbandsutbyggnad vid lantstället.

– Internet är inte bara något gott. Jag kan bli lite bekymrad när jag ser barnbarnen som lever sin värld i tekniken. Och alla hot mot vår säkerhet. Jag undrar om vi har en kontroll över våra system att vi klarar det. Sen kan jag fundera över var den globaliserade världen kommer att ta vägen.