Kampanjen #prataomdet bryter tystnaden – och förnyar journalistiken
14 december 2010 inleder journalisten Johanna Koljonen en diskussion på Twitter om hur man ska prata om de gråzoner som finns vid sexuella trakasserier.
Tweeten som startar allt.
Diskussionen bygger på misstankarna om våldtäkt mot Julian Assange, och hur kvinnorna som ska ha utsatts blivit ifrågasatte. Två dagar senare lanseras hashtaggen #prataomdet, och den blir ett forum för att sprida berättelser om just sexuella trakasserier. Johanna Koljonen författar också en krönika i Dagens Nyheter om sina egna erfarenheter.
"Jag är inte ensam. Hundratals människor har delat med sig av sina egna erfarenheter på nätet. Tiotals tidningar har hakat på. Vi finns överallt, vi som behöver prataomdet. För just mig är det viktigt att prata om självbildens och skammens nyanser. Någon annan berättar sårigt och rått om en brutal våldtäkt. En tredje om sorgen att inte vilja ha sex med sin älskade. En fjärde om sexuella trakasserier på jobbet", skriver hon.
Fler journalister och krönikörer följer efter, vilket får uppmärksamhet även utomlands, samtidigt som kvinnor och män på Twitter fortsätter att berätta vad de blivit utsatta för. Tystnaden är bruten. Efter ett tag lanseras också en egen hemsida för #prataomdet.
– Det här kommer bli ett fall som citeras i framtida studier om Twitter, jag kommer själv att göra det, konstaterar medieforskaren Anu Koivunen, på filmvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet till Svenska Dagbladet.
Kampanjen genom Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter belönas med stora journalistpriset för "årets förnyare". Några av texterna från Twitter ges senare ut i bokform. Och diskussionerna leder därefter vidare till teaterscenen.
En engelsspråkig hashtag, #talkaboutit, får också spridning.
