Google glömmer inget – förrän nu

En blogg du glömt lösenordet till, en krönika du skrivit i skolan eller en bildsvit från en fest. Det finns mycket på internet som du kanske inte vill att din nästa arbetsgivare ska få upp när denne söker på ditt namn.

Rätten att bli glömd i sökmotorer har diskuterats länge. Argumentet för har varit att just kunna gå vidare från händelser som man vill ska vara kvar i det förflutna. Privatpersoner kan då ange vilken sida som de vill ska avlägsnas från resultatet med en motivering. Argumenten mot är att detta är en typ av censur, och att det kan strida mot ett öppet och fritt internet.

Sedan en dom i EU-domstolen 2014 (som handlade om spanjoren Mario Costeja González som ville ta bort två för honom mindre smickrande tidningsartiklar) har det gjorts tydligt att en sökmotor är skyldig att ta bort information som "inte är adekvat, inte längre är relevant eller som är överflödig". Undantag är sånt som bedöms nödvändigt för att "utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet, eller för att uppfylla en rättslig förpliktelse, utföra en uppgift av allmänt intresse eller som ett led i myndighetsutövning eller för att fastställa, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk".

Det första året efter att lagen tas i bruk kommer 95 procent av alla ansökningar från enskilda privatpersoner. Hälften av ansökningarna godkänns, och materialet tas bort. Detsamma gäller ej för ansökningar som kommer från dömda brottslingar, politiker eller offentliga personer, för dem är andelen godkända ansökningar betydligt lägre, mellan 18-23 procent.

En av dem som får sin begäran avslagen är en svensk vd som går vidare till domstol med sitt krav att ta bort sökresultat från en tidning där han beskrevs som en "skojare" med relationer till Hells Angels. Men även i tingsrätten avslås begäran.