FRA-debatten bäddar för Piratpartiet som tar sig hela vägen till EU-parlamentet

Att ladda ner upphovsrättsskyddad film och musik till sin dator är vanligt förekommande i Sverige i mitten av 00-talet. Strömmande medietjänster som Spotify och Netflix finns inte, utan många vänder sig istället till sajter som svenska The Pirate Bay.

Kriget mellan upphovsrättsindustrin och de så kallade piraterna pågår när Rickard Falkvinge 1 januari 2006 skriver ett chattmeddelande på en hubb för fildelningsprotokollet Direct Connect. Han meddelar att Piratpartiet precis hade lanserat sin första sajt. Uppslutningen till partiet blir stor.

Men det är inte fildelningsfrågan som kommer att få partiet att nå EU-parlamentet, utan debatten kring den personliga integriteten. Förutom debatten om den så kallade FRA-lagen diskuteras även Ipred-lagen flitigt under denna tid, vilket får Piratpartiet att hamna i fokus. När rösterna är räknade till EU-parlamentet 2009 får Piratpartiet 7,1 procent av rösterna.

Det blir dock bara en valframgång för partiet. 2015 gör SVT ett reportage med rubriken "Vart tog piraterna vägen?" Peter Sunde, som varit med och skapat The Pirate Bay, konstaterar där:

"Man gjorde bort sig när man kallade sig för Piratpartiet, Privatpartiet hade varit bättre. Piratrörelsen slutade jag prata om för flera år sedan. Den stora frågan för oss som jobbade med Pirate Bay och Piratbyrån numera är det som Snowden avslöjat med NSA, och FRA som övervakar alla svenskar."

Det svenska Piratpartiet är det första, men det finns flera systerpartier i andra länder. Det mest framgångsrika är Piratpartiet på Island, som i valet 2016 får 14,5 procent av rösterna med ett partiprogram som fokuserar på öppenhet, medborgerliga rättigheter, allmänhetens tillgång till information och ansvarsfullt beslutsfattande.

Här kan du se Internetmuseums intervju med Piratpartiets grundare Rick Falkvinge: