Vem äger internet? Ingen!
Ibland beskrivs internet som ett exempel på en fungerande anarki. Det är inte riktigt sant. Däremot är det sant att nätet fortfarande bygger på decentralisering och öppenhet. Här går vi igenom några av organisationerna som ser till att internet funkar.
En av grundidéerna med internet är att alla ska få använda det och att ingen ska få bestämma över det. Du behöver inte fråga någon om lov om du lägger upp en webbsida, det är bara att ladda upp den. Men det innebär inte att allt är tillåtet på internet. Fortfarande gäller lagarna i landet där du bor.
Internet behöver förstås regler för att fungera på det sätt som det är tänkt. Och för det behövs organisationer. 1992 startas Internet Society, ISOC, av Vint Cerf och Bob Kahn som skapade den så viktiga TCP/IP-tekniken (som internet fortfarande bygger på).
Organisationen är till för att se till att internet förblir öppet och fritt världen över. ISOC har ungefär 50 000 medlemmar och verkar genom en rad olika organ, bland annat IETF och IESG. De här två organisationerna är löst sammansatta grupper av tekniker och programmerare som jobbar med att ta fram standarder för att internet ska fungera bättre ur ett tekniskt perspektiv.
1997 bildas ISOC-SE, den svenska grenen av ISOC, som samma år också grundar Internetstiftelsen (som bland annat driver Internetmuseum). En viktig grund även för den svenska delen av organisationen är synen på att internets styrka ligger i dess öppenhet och i dess decentraliserade struktur. ISOC-SE utser ordföranden och en ledamot i Internetstiftelsen i Sveriges styrelse.
Fler organisationer att hålla reda på
Internets infrastruktur utgår bland annat från IP-adresser, domännamn och själva kablarna och antennerna som kopplar oss samman. Även här finns det viktiga organisationer som styr så att allt fungerar smidigt.
• IP-adresser
Datorns eller telefonens adress på internet heter IP-adress och är en kombination av siffror. Adresserna hanteras av fem så kallade RIR:ar, Regional Internet Registries. Dessa fem är fördelade över världen och det som har hand om Sveriges IP-adresser heter RIPE-NCC och ligger i Amsterdam.
• Domännamn
De namn som vi skriver in för att komma till en särskild webbsida kallas domännamn, och finns till för att att vi ska slippa komma ihåg IP-adresser för olika webbsidor och mejladresser. Domännamnen hanteras dels av de länder som namnet pekar mot (exempelvis hanterar Internetstiftelsen alla namn som slutar på .se) och dels av den världsomspännande organisationen ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers).
Dessa fungerar lite som webbens egen vägmyndighet, som bestämmer över vägnätet och kontrollerar att trafiken löper smidigt och att folk håller sig till trafikreglerna. ICANN, bildades på initiativ av amerikanska staten 1998. Tanken var då att organisationen skulle funka som en brygga mellan internets utvecklare och USA:s stat. 2016 lämnades kontrollen av ICANN över till alla världens länder.
• Trafiken på internet
För att komma ut på internet behöver vi operatörerna. I Sverige kan de till exempel heta saker som Bredbandsbolaget, Telia, Tele2, Bahnhof eller Com hem. För att du ska kunna koppla upp dig behöver du ett abonnemang för din dator, mobil eller surfplatta. Det kan vara ett mobilabonnemang eller ett fast abonnemang, till exempel i en lägenhet.
• Politiken och internet
Förenta Nationerna, FN, hade under möten 2003 och 2005 en tanke att skapa fasta spelregler för det internationella samarbetet på internet, på samma sätt som med tidigare tekniska landvinningar som telefoni eller flygresor. Problemet var att denna uppifrån-och-ner-approach krockade med det nedifrån-och-upp-fokus som redan fanns och fungerade. Istället etablerades IGF (Internet Governance Forum) som är en konferens där politiker, företag och tekniker möts för att diskutera internets styrning.
