Kakor införs i webbläsaren Netscape
Lite likt hur Hans och Greta i sagan strör smulor efter sig i skogen, så lämnar du också spår efter dig på webben. Det görs med hjälp av cookies.
Till en början har våra webbläsare inget minne, vilket snart börjar ställa till det, som när någon försöker köpa varor i en e-handel. Då behöver ju varukorgen "minnas" vad du klickat ihop. Programmeraren Lou Montulli har 1994 en idé att föra över så kallade "magic cookies", som är ett datapaket som används av Unix-programmerare, även till webbläsaren Netscape.
Han kallar webbversionen av de magiska kakorna för cookies, rätt och slätt. Det rör sig om en liten textfil som kan komma ihåg vad du gör på en hemsida. Till exempel vilka varor du lagt i korgen inne i en e-handel. Lou Montulli söker patent för sin teknologi 1995 (han ligger även bakom uppfinningar som blinkande text och animerade GIF-filer).
Så långt är allt väl, men med tiden utvecklas mer avancerade varianter av kakor. Tredjepartskakor innebär att det inte bara är sidan du besöker som sparar information utan även annonsörer på sidan, inte sällan utan sidägarens aktiva godkännande. Det gör att dessa lär känna ditt beteende på nätet och därför kan kartlägga vilka budskap du kan tänkas vara intresserad av. Det är också så du får tips om varor i annonser om du tidigare har varit inne på sajter med dessa.
EU driver 2009 igenom regler för hur information sparas på nätet, vilket har medfört att alla sajter måste fråga uttryckligen om användaren accepterar kakor. Väljer man att inte godkänna kakorna kan det dock påverka upplevelsen av tjänster och sajter.
