Danny Aerts – den rebelliske holländaren som tar Internetstiftelsen till nya nivåer

Att Danny Aerts skulle bli en förespråkare för ett öppet internet och genom sin vd-roll på Internetstiftelsen bli en av internetsveriges mäktigaste personer var inte självklart. Han hade själv kommit i kontakt med internet runt 1994, samma år han flyttade till Sverige, och beskriver det inte som någon direkt aha-upplevelse. Men "uppvaknandet" skulle komma.

Genom olika tillfälligheter blev hans bana allt mer fokuserad på det världsomspännande nätet. Först genom ett jobb på Telia och senare som vd på internetbolaget Spray. Kärleken till internet växte.

– Man kan inte vara vd för Internetstiftelsen om man inte har passionen för internet. Jag gillar den filosofiska sidan, charmen av internet. Att det är ett nätverk av nätverk som inte lägger sig i vad man skickar, det finns en öppenhet och flexibilitet. Det finns ingen som berättar vad du får och inte får göra, det finns öppna standarder och inga begränsningar.

Danny Aerts sökte ett mer meningsfullt jobb och fann Internetstiftelsen

När vd-rollen på Internetstiftelsen blev ledig 2006 hade Danny Aerts under en tid letat efter ett jobb som kändes mer meningsfullt.

– På kommersiella bolag finns ett visst sätt att styra som jag bedömer som ibland kortsiktigt. Jag letade efter något som inte var styrt av pengar, där man kunde tillåtas att tänka mer långsiktigt, säger Danny Aerts.

När han klev in på Internetstiftelsens kontor 2006 fanns det knappt 20 personer där och verksamheten såg väldigt annorlunda ut mot idag då både antalet anställda, intäkter och domännamn har femdubblats.

– Det var en ganska ny organisation, lite amatörmässig utan tydliga ledningssystem. Det var också en lite hunsad organisation, omringad av många personer som tyckte sig ha rätt att bestämma vad vi fick och framför allt inte fick göra.

För att illustrera nivån drar Danny ett exempel där en person berättade för honom att Internetstiftelsen minsann inte kunde ha svarta skinnsoffor på kontoret.

– Jag tyckte det var lite fascinerande att folk brydde sig så mycket att de berättade vad jag fick och inte fick köpa. Det finns någon liten rebell i mig som förstås köpte en svart lädersoffa på en gång bara för att visa att visst, du kan tycka vad du vill men ska inte lägga dig i styrningen, säger Danny.

Många ville vara med och bestämma vad Internetstiftelsen skulle ägna sig åt

Att det tidigt fanns många utanför Internetstiftelsen som tyckte sig ha rätt att vara med och bestämma, har att göra med hur det gick till när internet kom till Sverige. Det var från början en liten grupp av duktiga tekniker som såg till att det hände och länge sköttes den svenska toppdomänen .se. När internet sedan blev användarvänligt och tillgängligt för en större grupp under 1990-talet insåg man att något behövde göras för att skala upp och framtidssäkra. 1997 bildades därför Stiftelsen för internetinfrastruktur, idag Internetstiftelsen som gavs uppdraget att sköta drift- och administration av toppdomänen .se. Många av grundarna och andra som var tidigt involverade i utbyggnaden av internet i Sverige kände dock fortfarande ett ägarskap.

Danny Aerts vurmar för utbildning, kunskap och digital delaktighet

Internetstiftelsens urkund, som är det dokument som styr en stiftelse, slog fast att den nybildade stiftelsen utöver sitt huvuduppdrag skulle ägna sig åt forskning och utbildning kopplat till internet. Fram tills Danny klev in låg fokus på huvuduppdraget och teknik, men han började snabbt expandera verksamheten.

– Jag har hela tiden tyckt det varit viktigare att bygga kunskapsdelen och utbildningar, mötesplatser, att vara en motor för innovation och att tillgängliggöra statistik. Samtidigt så har vi hela tiden satsat mycket på teknikprojekt också, men det är inte lika synligt.

Dannys Aerts engagemang för de "mjukare" delarna av internet märks i hur mycket pengar Internetstiftelsen valt att satsa på den främjande delen av Internetstiftelsens verksamhet. Idag är det närmare 100 miljoner kronor per år, när han började var det två miljoner kronor.

Till de här satsningarna hör undersökningen Svenskarna och internet, utbildningssatsningar för skolan som Webbstjärnan och Digitala lektioner, mätverktyget Bredbandskollen, främjande av öppna data och mötesplatserna Internetdagarna och Goto 10.

En av de många satsningar Danny initierat och som han vurmar lite extra för är Digidel, ett nätverk för att få fler svenskar att börja använda internet, som finansierades av Internetstiftelsen. Sedan dess har digital delaktighet börjat lyftas av allt fler aktörer men Danny tycker fortfarande att det finns mycket kvar att göra.

– Sverige är fantastiskt på att formulera visioner, strategier och planer men man glömmer att det finns en del som heter att göra. Det är mycket snack men för lite verkstad, säger han.

Vill visa genom att göra inte säga åt andra vad de ska göra

Men att Internetstiftelsen skulle gå ut och ägna sig åt lobbyverksamhet för att påverka andra i en riktning har han under sin tid som vd varit bestämt emot.

– Internetstiftelsen visar vägen genom att göra, inte genom att berätta för andra vad de borde göra, säger Danny Aerts.

När han i april 2021 lämnar Internetstiftelsen efter 15 år är det en lång resa med många milstolpar att se tillbaka på. Bland annat övergången till ny affärsmodell som gjordes 2007, när stiftelsen passerade 1 miljon registrerade .se-domäner, att vinna utmärkelsen Svensk kvalitet inte bara en utan två gånger, samt prestigeuppdraget som testorganisation för de nya toppdomänerna för organisationen ICANN.

Engagemanget och passionen för internet kommer Danny inte lämna på sitt gamla kontor på Internetstiftelsen. Han har gått med i styrelsen för organisationen ISOC och kommer att fortsätta att värna ett öppet internet – ett internet han idag ser som hotat.

– Det finns många aktörer som vill ha ett internet som gynnar deras affärsintressen eller statliga kontroll men det finns få som lägger tid och pengar på att se till att vi har det internet som vi har nu också om tio år. Det kan till exempel komma aktörer som säger att du måste betala för att få använda deras nätverk, eller stater som sätter stopp för att transportera paket från ett nät till ett annat. Då försvinner möjligheten man byggt; att alla nätverk hjälper varandra att transportera paket utan att lägga sig i. Då försvinner det öppna internet och vi får istället stängda öar, säger Danny Aerts.