Ann-Marie Nilsson blir Televerkets fiende nummer ett
Hon kallades "Televerkets fiende nummer ett" och hennes ansikte var ett populärt motiv på myndighetens piltavlor. Men få personer har sparat skattebetalarna så många miljoner som Ann-Marie Nilsson.
I slutet av 1980-talet står den svenska tele- och datakommunikationsmarknaden inför en historisk brytpunkt. Efter årtionden av statligt monopol börjar Televerkets grepp lossna, pådrivet av teknisk utveckling och ett växande politiskt tryck på effektivisering.
Staten sätter ett tydligt mål: telekostnaderna ska ner – rejält. För att lyckas krävs konkurrens och nya spelregler.
Mitt i denna omdaning kliver Ann-Marie Nilsson fram. Hon är kanslichef för den statliga delegation som ska sänka statens telekostnader med minst 25 procent. Ann-Marie Nilsson driver på en snabb och konsekvent avreglering. Hon utmanar Televerkets dominerande ställning och öppnar dörren för både svenska och internationella aktörer.
Matematikmaskinnämnden
Ann-Marie Nilssons karriär inom IT börjar med ett tillfälligt arbete 1963–1964 vid matematikmaskinnämnden. Nämnden hanterar bland annat Sveriges första datorer BESK och BARK. Efter det fortsätter Ann-Marie Nilsson att arbeta med datorer. Hon är med i en rad statliga arbeten där hon jobbar med diariesystem, ADB-strategi för utrikesförvaltningen och Försäkringskassornas datorisering med AI-system. Och så i slutet av 1980-talet får hon i uppdrag att upphandla all statlig tele- och datakommunikation.
Bryter det statliga monopolet
Uppdraget får en enorm effekt för Sveriges tekniska utveckling. I en intervju med Internetmuseum berättar Ann-Marie Nilsson:
– När jag kom in i televärlden såg jag hur otroligt låst den var. I varje land fanns bara en kund: staten. Men nu kom en marknad där företag också ville köpa utrustning. Det var en spännande tid.
Förändringarna gör inte Ann-Marie Nilsson populär på det statliga Televerket . Man gör piltavlor med hennes ansikte på, halvt på skämt halvt på allvar.
– Det som hägrade för bolagen var att få statsförvaltningen som kund. Det var en utopisk tanke för vissa företag.
Även datakommunikation finns med i upphandlingen. Först pratar man bara om X.25, det mer centraliserade protokoll som då ligger rätt i tiden och som Televerket förespråkar.
Men under ett föredrag på en mässa i Stockholm sitter en internetexpert i publiken som inte är övertygad. Han heter Peter Löthberg och på pendeltåget efteråt stiger han fram för att prata med Ann-Marie Nilsson
– Han stirrade på mig och sa: du gör fel! Du måste göra på ett annat sätt. Du måste använda internet.
Historiskt möte med Peter Löthberg
Samtalet leder till ett möte på Statskontoret, och ytterligare ett möte hemma hos Peter Löthberg på Reimersholme. Ann-Marie Nilsson blir övertygad och så flikas TCP/IP in i kravspecifikationen för upphandlingarna. Företag som Telia, British Telecom och France Telecom är först skeptiska.
– France Telecom var väldigt fundersamma, men sa att "är det kraven så ska vi ordna det". När de kom och skrev avtalen sa de: "Det här med internet, vi förstår inte vad ni ska ha det till."
I intervjun med Internetmuseum berättar Ann-Marie Nilsson att TCP/IP knappast hade kommit med i kravspecifikationen om det inte varit för Peter Löthberg.
– Nej, det är jag inte säker på. Våra andra tekniker var inte heller inne på detta. Peter pratade med rätt person, och jag förstod att han var en person man skulle lyssna på. Han brann för det och visste vad han pratade om, säger Ann-Marie Nilsson.
1993 fattas beslut om ett ramavtal för statsförvaltningen. Sveriges skattebetalare sparade många miljoner – besparingen var 33 procent. Dessutom kan TCP/IP – det riktiga internet – kablas ut på bred front. I början är det dock mest en symbolfråga, eftersom företag och privatpersoner redan innan kunnat skaffa "eget" internet. Däremot förändras prisbilden för att ringa och surfa radikalt.
– För vanligt folk fick det effekten att det kom in nya leverantörer i Sverige och en helt ny prisnivå från Telia.
Internetmakthavare och IT-kommissionen
Efter upphandlingen räknas Ann-Marie Nilsson som en internetmakthavare. I december 1993 skriver hon en debattartikel som slås upp stort i Svenska Dagbladet. "Utan visioner halkar vi efter", är rubriken. Det gäller att driva utvecklingen nu och hänga på USA och Al Gore, förklarar hon i artikeln. Statsminister Carl Bildt använder en del av texten i sitt IT-tal några veckor senare. Inspelet bidrar till att Ann-Marie blir inbjuden att tillhöra den första IT-kommissionen.
– Kommissionen skapade en vision för Sverige och lyfte IT-frågorna så företagen begrep att det inte bara var något som sköttes av en separat avdelning. Att det var nyttigt för människor. Att alla skulle med på tåget.
1996 blir Ann-Marie Nilsson chef för IT-kommissionens första kansli. Under åren i kommissionen startas bland annat projekt för E-handel och Seniornet med Marta Sandén, för att stimulera äldre att använda teknik.
1996 får Ann-Marie Nilsson priset Guldmusen och kallar sig för "IT-tant" i sitt tack-tal.
– Man måste bjuda på sig själv. Det var helt överraskade. Jag fick priset för genombrotten inom IT-kommunikation, upphandlingarna och det.