Elsa-Karin Boestad-Nilsson programmerar försvarets datorer
Männen byggde maskinerna men det var kvinnor som programmerade dem. Den svenska datapionjären Elsa-Karin Boestad-Nilsson var en av dem.
Maskinerna var byggda av män, men programmerades av kvinnor. Själv var hon akademiker och utbildad inom matematik och fysik och jobbet på FOA var hennes första. Där var hon med och programmerade den första svenska räknemaskinen, Bark (binär aritmetisk reläkalkylator). Även Madeleine Wallmark arbetade med Bark-programmering, som senare flyttade sedan till USA.
Programmering hade låg status. Kvinnorna fick heller inte veta något om maskinerna de programmerade. Besk var en annan maskin som krävde mycket arbete, på sin tid var den rekordbra.
– Allting var så hemligt. Vi visste om att några av våra lärare från högskolan fick stipendier för att åka över till USA strax efter kriget. I princip skulle de spionera på de amerikanska datamaskinerna, hämta hem kunskaper. Men de sa inget, trots att vi träffade dem varje dag, berättar Elsa-Karin Boestad-Nilsson i en intervju med Forskning och Framsteg, där hon även liknar programmering med konst, då det inte fanns några mallar och inga operativsystem:
– Jag hittade på en metod som kortade beräkningarna och som kunde användas generellt. Nu förstår jag att jag borde ha publicerat den. Men då tordes jag inte, för även om jag drömde om att bli forskare så var jag nog för ängslig.
Elsa-Karin Boestad-Nilsson blev senare chef för Institutionen för matematik och databehandling och stannade kvar till sin pensionering 1990. De anställde nästan uteslutande kvinnor till beräkningssektionen, och dessa utgjorde alltså pionjärerna inom svensk programmeringskonst.
Programmering fick med åren högre status och när utbildningen i numerisk analys startade 1962 vid Stockholms högskola var det bara män som sökte.
